Kanske har du hört talas om buddhistisk mettā-meditation, där fokuset ligger på en önskan om att någon annan ska må bra? Till exempel kan man där visualisera någon som man känner, och inom sig uttala önskningar om välgång för den personen: “Må du vara lycklig”, ”Må du vara frisk”, etc.
På ett liknande sätt kan ett yogiskt mantra uttrycka en önskan om att andra ska ha det bra, och det är just ett sådant mantra som avslutar klasser i aṣṭāṅga-yoga enligt Pattabhi Jois’ metod. Eftersom välgång heter maṅgala på sanskrit, så kallas det ofta för Maṅgala-mantra.
स्वस्तिप्रजाभ्यः परिपालयन्तां न्यायेन मार्गेण महीं महीशाः।
svasti-prajābhyaḥ paripālayantāṃ nyāyena mārgeṇa mahīṃ mahīśāḥ |
Må det gå väl för alla släkten! Må de stora ledarna på ett rättrådigt sätt beskydda jorden!
svasti – lycka, välgång; må det gå väl för
prajā – avkomma, en som är född
paripālayantāṃ – må de beskydda
nyāya – rättvisa, dygd
mārga – väg, metod
mahī – jord, land
mahīśa – härskare
Det inledande svasti fångar essensen i hela mantrat. Ordet betyder lycka eller välgång, och har samma ursprung som svastika – hakkorset har också under årtusenden använts som en lyckosymbol i Asien, där den inte har befläckats av senare europeiskt missbruk, utan fortfarande idag pryder t. ex. dörrposter, bankböcker, gravstenar och altare.
गोब्राह्मणेभ्यः शुभमस्तु नित्यं लोकाः समस्ताः सुखिनो भवन्तु ॥
go-brāhmanebhyaḥ śubham-astu nityaṃ lokāḥ samastāḥ sukhino bhavantu ||
Må de som skänker näring och insikt alltid nå framgång! Må alla i hela världen vara lyckliga!
go – ko
brāhman – hinduisk präst, den som har helig kunskap
śubha – lycklig, välmående
astu – må den vara
nitya – konstant, för alltid
loka – världen, ett folk, en region
samasta – kombinerad, samansatt, hel
sukhin – lycklig, behaglig
bhavantu – må de vara, må de bli
Den bokstavliga översättningen av go-brāhmanebhyaḥ är ”kor och brahminer”. Kon har en särskild status i det hinduiska samhället, och vördas som ett heligt djur, inte minst för sin förmåga att producera livgivande mjölk. De heliga brahminerna anses traditionellt ha insikt i sakernas sanna natur, och har genom sina ritualer bringat välgång åt samhället.
ॐ शान्तिः शान्तिः शान्तिः ।
oṃ śāntiḥ śāntiḥ śāntiḥ |
Ja, verkligen: frid, frid, frid!
oṃ – den universella stavelsen; ja, verkligen
śānti – fred, frid
Den universella stavelsen oṃ har här översatts med ”ja, verkligen”, men den lämnas ofta som den är utan att översättas, eftersom den ofta ses som en vibration snarare än ett ord. Det är också svårt att fånga dess mystiska innebörd med mer beskrivande ord.
De tre śānti som avslutar sången passar bra innehållsmässigt, men hör inte specifikt till detta mantra. De hörs oftast i samband med olika śāntir-mantra, ”mantran för fred och frid”, som inleder eller avslutar recitationen av tidiga Upanishader, och är tydligt kopplade till en äldre, vedisk tradition.
I vedisk chanting följer man en strikt melodi med tre olika toner, så den delen sjungs i princip likadant av alla, medan själva maṅgala-mantrat egentligen inte har någon bestämd melodi (även om man förstås följer försångaren om mantrat sjungs som call-and-response).
Varför upprepar man förresten śānti tre gånger? Jo, det är för att yogafilosofin pekar ut tre olika källor till lidande:
- ”Från en själv” – adhyātmika – plågor som kommer från en själv (ātma), kan vara mentala eller kroppsliga, till exempel oro och ångest, attraktion och avsmak, eller rent fysiska problem som magknip eller skador
- ”Från de levande” – adhi-bhautika – plågor från levande varelser (bhūta), till exempel vilda tigrar, myggor, eller andra människor
- ”Från det gudomliga” – adhi-daivika – plågor från gudarna (deva) eller ödet, till exempel naturkatastrofer, svält och ålderssjukdomar
Med tre śānti hoppas man alltså fredas från bekymmer från en själv, från andra levande varelser och från sådant som är bortom de levandes kontroll.
PS: Läs också artikeln Inledande mantra för ashtangayoga