Yoga-sūtras andra kapitel fördjupar sig i vad en daglig andlig praktik innebär. Många verser handlar om vad det innebär att leva i världen, och vilka konsekvenser som olika handlingar leder till. Till vår hjälp för andlig utveckling presenterar Patañjali här både kriyā-yoga, utövandets yoga, och aṣṭāṅga-yoga, den åttafaldiga yogan. Kapitlet bär namnet sādhana-pāda, alltså kapitlet om andlig praktik.
I den här översikten finns inga förklaringar eller kommentarer, endast verserna på sanskrit och på svenska. När du hittar ett avsnitt som fångar ditt intresse, klicka på rubriken för att komma till en mer detaljerad artikel, med förklaringar av begrepp och sammanhang som är absolut nödvändiga för att skapa sig en grundläggande förståelse av textens innebörd. Där skrivs också sanskrit med devanāgarī, देवनागरी, utöver vanlig latinsk skrift.
2:1-3 (om utövandets yoga och dess syfte)
tapaḥ-svādhyāyeśvara-praṇidhānāni kriyā-yogaḥ ||1||
Disciplinens hetta, självstudier, samt hängivenhet åt yogans herre utgör utövandets yoga. [1]
samādhi-bhāvanārthaḥ kleśa-tanū-karaṇārthaśca ||2||
Syftet är att frambringa försjunkenhet och att hämma hemsökelserna. [2]
avidyāsmitā-rāga-dveṣābhiniveśāḥ kleśāḥ ॥3॥
Hemsökelserna är icke-insikt, jagkänsla, lockelse, motvilja och livslust. [3]
2:4-5 (om icke-insikt, det grundläggande misstaget)
avidyā kṣetram-uttareṣām prasupta-tanu-vicchinnodārāṇām ॥4॥
Icke-insikt är grogrunden för de andra, oavsett om dessa är vilande, hämmade, avbrutna eller fullt aktiva. [4]
anityāśuci-duḥkha-anātmasu nitya-śuci-sukha-ātmakhyātir-avidyā ॥5॥
Icke-insikt är att missta det obeständiga, orena och lidande icke-självet för att vara det eviga, rena och välmående självet. [5]
2:6-9 (om hemsökelserna som följer av icke-insikt)
dṛg-darśana-śaktyor-ekātmata-iva-asmitā ॥6॥
Jagkänsla är när seendets och det seddas naturer framstår som ett enda själv. [6]
sukhānuśayī rāgaḥ ॥7॥
Lockelse är att dröja vid det behagliga. [7]
duḥkhānuśayī dveṣaḥ ॥8॥
Motvilja är att dröja vid det obehagliga. [8]
svarasvāhī viduṣo’pi tathārūḍho’bhiniveśaḥ ॥9॥
Livsvilja, som uppstår även hos den som är vis, upprätthålls av ens inneboende tendenser. [9]
2:10-11 (om hur hemsökelser kan elimineras)
te pratiprasava-heyāḥ sūkṣmāḥ ||10||
Dessa är subtila och elimineras genom återgång till ursprunget. [10]
dhyāna-heyāḥ tat-vṛttayaḥ ||11||
Sinnesvändingarna som de ger upphov till elimineras genom meditation. [11]
2:12-14 (om den karmiska cykeln av återfödelse)
kleśa-mūlaḥ karmāśayo-dṛṣtādṛṣta-janma-vedanīyaḥ ||12||
Rotat i hemsökelserna, blir lagret av handlingar upplevt i sedda och osedda existenser. [12]
sati mūle tat-vipāko jātyāyur-bhogāḥ ||13||
Så länge roten finns till, kommer den bära frukt i form av födsel, levnadsbana och livsupplevelse. [13]
te hlāda-paritāpa-phalāḥ puṇyāpuṇya-hetutvāt ||14||
Dessa frukter är njutbara eller plågsamma, beroende på om de kommer av det förtjänstfulla eller det bristfälliga. [14]
2:15 (om livets lidande)
pariṇāma-tāpa-saṃskāra-duḥkhair-guṇa-vṛtti-virodhāc-ca duḥkham-eva sarvaṃ vivekinaḥ ||15||
För den som har urskillning är allting lidande, genom lidande som kommer av obeständighet, plågor, och latenta intryck, samt av det konfliktfyllda i naturens vändningar. [15]
2:16-17 (om att undvika framtida lidande)
heyaṃ duḥkham-anāgatam ||16||
Lidande som ännu inte har kommit ska undvikas. [16]
draṣṭṛ-dṛśyayoḥ saṃyogo heya-hetuḥ ||17||
Orsaken som ska undvikas är förbindelsen mellan den som ser och det sedda. [17]
2:18-19 (om sinnevärldens 25 aspekter)
prakāśa-kriyā-sthiti-śīlaṃ bhūtendriyātmakaṃ bhogāpavargārthaṃ dṛśyam ||18||
Det sedda har kvalitéer av klarhet, rörelse och tröghet. Det består av elementen och sinnena. Det syftar till upplevelse och frigörelse. [18]
viśeṣāviśeṣa-liṅga-mātrāliṅgāni-guṇa-parvāṇi ||19||
Naturen delas in i det specifika, det ospecifika, det helt distinkta och det icke-distinkta. [19]
2:20-27 (om den som ser och relationen till det sedda)
draṣṭā dṛśi-mātraḥ śuddho’pi-pratyayānupaśyaḥ ||20||
Den som ser är bara själva seendet. Trots att den är helt ren, betraktar den sinnets innehåll. [20]
tad-artha eva-dṛśyasyātmā ||21||
Det är bara för dess skull som det sedda existerar. [21]
kṛtārthaṃ prati-naṣṭam-apyanaṣṭaṃ tad-anya-sādhāraṇatvāt ||22||
Även om detta upphör att existera där syftet är uppfyllt, så fortsätter det ändå att existera, eftersom det också är gemensamt för andra. [22]
sva-svāmi-śaktyoḥ svarūpopalabdhi-hetuḥ saṃyogaḥ ||23||
Sammanlänkningen är det som leder till förståelse av den sanna formen av de båda krafterna: ägaren och det ägda. [23]
tasya hetur-avidyā ||24||
Dess orsak är icke-insikt. [24]
tat-abhāvāt-saṃyogābhāvo hānaṃ tat-dṛśeḥ kaivalyam ||25||
Genom dennas försvinnande, försvinner också sammanlänkningen. Detta är räddningen, frigörelsen från det sedda. [25]
viveka-khyātir-aviplavā-hānopāyaḥ ||26||
Vägen till räddning är att oavbrutet se med urskillning. [26]
tasya saptadhā-prānta-bhūmiḥ prajñā ||27||
På den sista nivån av detta, är insikten sjufaldig. [27]
2:28-29 (om den åttafaldiga yogan)
yogāṅgānuṣṭhānāt-aśuddhi-kṣaye jñāna-dīptir-āviveka-khyāteḥ ||28||
När yogans grenar praktiseras, förstörs orenheterna. Då skiner kunskapens ljus fram, som leder till att kunna se med urskillning. [28]
yama niyamāsana prāṇāyāma pratyāhāra dhāraṇā dhyāna samādhayo’ṣṭau-aṅgāni ||29||
De åtta delarna är: återhållande, iakttagande, kroppsställning, andningskontroll, tillbakadragande, fokus, meditation och försjunkenhet. [29]
2:30-34 (om återhållande och iakttagande)
ahiṃsā-satyāsteya-brahmacaryāparigrahāḥ yamāḥ ||30||
Återhållandena är: icke-våld, ärlighet, icke-stöld, de heligas väg och icke-ägande. [30]
jāti-deśa-kāla-samayānavacchinnāḥ sārva-bhaumāḥ mahā-vratam ||31||
Detta stora löfte begränsas inte av sysselsättning, plats, tid eller omständigheter. [31]
śauca-saṃtoṣa-tapaḥ svādhyāyeśvara-praṇidhānāni niyamāḥ ||32||
Iakttagandena är: renlighet, nöjdhet, disciplinens hetta, självstudier och hängivenhet åt Herren. [32]
vitarka-bādhane pratipakṣa-bhāvanam ||33||
När de osunda tankarnas börda infinner sig bör det motsatta odlas. [33]
vitarkāḥ hiṃsādayaḥ kṛta-kāritānumoditāḥ lobha-krodha-moha-pūrvakāḥ mṛdu-madhyādhimātrāḥ duḥkhājñānānanta-phalāḥ iti pratipakṣa-bhāvanam ||34||
Osunda tankar, om våldsamhet och så vidare, kan vara något man själv utför, något man låter någon annan utföra åt en, eller något man tillåter. De föregås av girighet, ilska eller vanföreställningar och är av ringa, måttlig eller intensiv karaktär, men upphör aldrig att resultera i plågor och okunskap. Alltså bör det motsatta odlas. [34]
2:35-39 (om effekterna av återhållande)
ahiṃsā-pratiṣṭhāyāṃ tat-saṃnidhau vaira-tyāgaḥ ||35||
Fientlighet överges i närvaron hos den som är förankrad i icke-våld. [35]
satya-pratiṣṭhāyāṃ kriyā-phalāśrayatvam ||36||
Den som är förankrad i ärlighet understöder att handlingar blir fruktbara. [36]
asteya-pratiṣṭhāyāṃ sarva-ratnopasthānam ||37||
För den som är förankrad i icke-stöld, uppenbarar sig alla juveler. [37]
brahmacarya-pratiṣṭhāyāṃ vīrya-lābhaḥ ||38||
Den som är förankrad i de heligas väg blir kraftfull. [38]
aparigraha-sthairye janma-kathaṃtā-saṃbodhaḥ ||39||
Den som är stadig i icke-ägande förstår hur existensen fungerar. [39]
2:40-45 (om effekterna av iakttagande)
śaucāt-svāṅga-jugupsā parair-asaṃsargaḥ ||40||
Renlighet leder till avsmak för den egna kroppen, och till upphörande av samröre med andra. [40]
sattva-śuddhi-saumanasyaikāgryendriya-jayātma-darśana yogyatvāni ca ||41||
Och till klarhetsrening, gladlynthet, enpunktsorientering, bemästrande av sinnena, samt förmåga att se självet. [41]
saṃtoṣāt-anuttama-sukha-lābhaḥ ||42||
Genom nöjdhet uppnås en glädje som inte kan överträffas. [42]
kāyendriya-siddhir-aśuddhi-kṣayāt tapasaḥ ||43||
Disciplinens hetta förstör orenheterna och fulländar kropp och sinnesförmågor. [43]
svādhyāyāt-iṣṭa-devatā-saṃprayogaḥ ||44||
Genom självstudier etableras en kontakt med den valda gudomligheten. [44]
samādhi-siddhiḥ īśvara-praṇidhānāt ||45||
Genom hängivenhet åt Herren fulländas försjunkenheten. [45]
2:46-48 (om ställningen)
sthira-sukham-āsanam ||46||
Ställningen ska vara stadig och bekväm. [46]
prayatna-śaithilyānanta-samāpattibhyām ||47||
Det uppnås genom att slappna av och bli ett med oändligheten. [47]
tato dvandvānabhighātaḥ ||48||
Då besväras man inte längre av motsatspar. [48]
2:49-53 (om andningskontroll)
tasmin sati śvāsa-praśvāsayor-gati-vicchedaḥ prāṇāyāmaḥ ||49||
När detta har uppnåtts kan andningskontroll utövas, vilket är att avbryta in- och utandningens förlopp. [49]
bāhyābhyantara-stambha vṛttiḥ deṣa-kāla-saṃkhyābhiḥ paridṛṣṭo dīrgha-sūkṣmaḥ ||50||
Andningsrörelserna kan vara i yttre, inre eller avstannad fas. De observeras med avseende på plats, tidsåtgång och antal, och blir långa och subtila. [50]
bāhyābhyantara viṣayākṣepī caturthaḥ ||51||
En fjärde variant går bortom det yttre och det inre. [51]
tataḥ kṣīyate prakāśāvaraṇam ||52||
Då upplöses det som skymmer klarhetens ljus. [52]
dhāraṇāsu ca yogyatā manasaḥ ||53||
Och sinnet är redo för koncentration. [53]
2:54-55 (om sinnenas tillbakadragande)
sva-viṣayāsaṃprayoge citta-svarūpānukāra ivendriyāṇāṃ pratyāhāraḥ || 54 ||
Sinnenas tillbakadragande är när de frikopplas från sina objekt, och alltså gör precis som sinnet när det är i sin egen form. [54]
tataḥ paramā vaśyatendriyāṇām ||55||
Så uppnås den högsta kontrollen av sinnena. [55]