Vad är det som orsakar lidande i våra liv? Patañjali svarar med att beskriva de olika hemsökelser, kleśa, som påverkar oss och får oss att uppfatta världen på ett destruktivt sätt.
Författaren inledde det andra kapitlet med att förklara att ett av syftena med utövandets yoga är att få bukt med hemsökelserna, och han räknade upp fem olika varianter av dessa (se Yoga-sūtra 2:1-3). I de följande bägge verserna tittar författaren närmare på den första och mest grundläggande av alla kleśa.
Yoga-sūtra 2:4
अविद्या क्षेत्रमुत्तरेषाम् प्रसुप्ततनुविच्छिन्नोदाराणाम् ॥४॥
avidyā kṣetram-uttareṣām prasupta-tanu-vicchinnodārāṇām ॥4॥
Icke-insikt är grogrunden för de andra, oavsett om dessa är vilande, hämmade, avbrutna eller fullt aktiva.
avidyā – icke-insikt, att inte se saker som de är
kṣetra – fält
uttareṣām – de andra
prasupta – latent, vilande
tanu – tunn, svag, hämmad
vicchinna – avbruten, övermannad
udārāṇām – aktiverad, eggad
Hemsökelserna kan befinna sig i olika tillstånd, mer eller mindre påtagliga, eller ibland omärkligt vilande. Oavsett vilket, så är det avidyā, icke-insikt, som gör att de andra (jagkänsla, lockelse, motvilja och livsvilja) får fäste och växer sig starkare.
Yoga-sūtra 2:5
अनित्याअशुचिदुःखानात्मसु नित्यशुचिसुखाअत्मख्यातिरविद्या ॥५॥
anityāśuci-duḥkha-anātmasu nitya-śuci-sukha-ātmakhyātir-avidyā ॥5॥
Icke-insikt är att missta det obeständiga, orena och lidande icke-självet för att vara det eviga, rena och välmående självet.
anitya – icke-evig, förgänglig, obeständig
aśuci – oren, smutsig
duḥkha – svårighet, missnöjdhet, sorg
anātma – icke-själ, inte självet
nitya – permanent, evig
śuci – ren, skinande, obefläckad
sukha – glädje, välmående
ātma – själ, själv
khyāti – seende, uppfattande
Det stora misstag som skapar lidande är, enligt Patañjali, när vi får för oss att det kroppsliga är samma sak som det själsliga. Självet är till sin natur evigt, rent och välmående, men beskådar en förkroppsligad värld, som saknar självets essens, och som är obeständig, oren, och fylld av lidande. Den som inte har full insikt kommer hela tiden halka in på villospåret att självet, å ena sidan, och det som självet uppfattar, å andra sidan, skulle vara samma sak.
Författaren väljer här ordet ātman för att beteckna det själsliga. Samma ord, försett med det negerande förledet an-, får beteckna allt det som är kroppsligt, eller över huvud taget tillhör världen som vi uppfattar med våra sinnen: anātman. Termerna ātman och anātman antyder att Patañjali refererar till Upanishaderna (se artikeln om 1:27-29), men vi kan se dem som synonyma med puruṣa och prakṛti, som här har skrivits om tidigare, exempelvis i artikeln om vers 1:17.
Termen avidyā brukar översättas ordagrant till ”okunskap” eller ”icke-insikt”, men lägg märke till att det inte handlar om vilka kunskapsluckor som helst, utan det handlar specifikt om oförmågan att skilja mellan självet och icke-självet, dvs. mellan puruṣa och prakṛti. Det rena medvetandet, puruṣa, är i sin essens alltid fritt och kristallklart – det har bara fått för sig att det är bundet till den föränderliga och förgängliga världen. Detta fundamentala misstag, denna okunskap, är avidyā.
Kort om negerande prefix
I sanskrit kan man ofta lägga till förledet a- för att ändra betydelsen till den motsatta, precis som vi på svenska kan säga t.ex. att atypisk är motsatsen till typisk. Alltså är avidyā, icke-insikt, motsatsen till vidyā, insikt.
I vers 2:5 förekommer flera motsatspar: anitya – nitya, aśuci – śuci, duḥkha – sukha, respektive anātma – ātma. I ett fall används prefixet duḥ- i stället för a-, och i ett annat fall modifieras det till an-, men i alla fyra fallen handlar det om motsatspar. Förmodligen har Patañjali valt dessa ordpar just för att understryka att självet och icke-självet är varandras totala motsatser.
När det gäller förledet a-, så kan det vara läge att nämna en lurig fallgrop för oss som mest pratar svenska, där vi inte brukar behöva tänka på ifall en vokal är lång eller kort. Det finns nämligen också ett prefix med långt a-ljud, ā-, som förstärker betydelsen istället för att negera den. Till exempel har vi ordet nanda, som betyder glädje, som med förledet ā- blir ānanda, fullständig glädje. Men om vi uttalar ānanda slarvigt kan det låta som ananda, vilket betyder glädjelös – så se upp hur du sjunger dina mantra om du vill att de ska få rätt effekt!
Från teori till praktik
Meditation är det klassiska sättet att försöka nå insikt om att det rena medvetandet inte är en del av den tidsbundna vardag som vi upplever.
Om det känns bra, sätt dig ner och märk hur du kan observera allt som händer – dina egna andetag, ljud runt omkring dig, den mörka insidan av dina ögonlock. Vänd sedan uppmärksamheten mot ”den som ser”. Vem är det egentligen?
Varma hälsningar,
Per
PS: Om du nu är sugen på att veta mer om de övriga hemsökelserna, så är det bara att bläddra vidare till nästa avsnitt.