I vers 2:35-39 kunde vi läsa om alla de fördelar för ens relationer med andra som följer av en fördjupning av yama, de etiska förhållningssätten. Nu fortsätter Patañjali med effekterna av niyama, de 5 iakttaganden som presenterades i vers 2:32, och som handlar om att jobba med sig själv.
Yoga-sūtra 2:40
शौचात् स्वाङ्गजुगुप्सा परैरसंसर्गः ॥४०॥
śaucāt-svāṅga-jugupsā parair-asaṃsargaḥ ||40||
Renlighet leder till avsmak för den egna kroppen, och till upphörande av samröre med andra.
śauca – renlighet
sva – egen
aṅga – lem, kroppsdel, kropp
jugupsā – avsmak,
para – annan
asaṃsarga – ej samröre, icke-kontakt, ej samlag
De flesta yogaklasser idag inkluderar kroppsbejakande budskap, och många utövare kommer också till yogan just för att ta hand om sin kropp så att den blir starkare och kanske vackrare. Men den klassiska yogan har ett helt annat synsätt.
Patañjali beskriver hur den som praktiserar śauca, renlighet, kommer till insikt om hur smutsig och motbjudande kroppen är. Genom att ständig behöva skölja och torka bort allt det som kroppen avsöndrar eller tömmer ut, slutar yogautövaren tycka om sin egen kropp, och tappar också lusten för intim kontakt med andra kroppar, som är lika orena.
I den klassiska yogan praktiseras renlighet som en väg till insikten om att vår kroppsliga skönhet är ytlig och snabbt övergående. Insikten blir också en frigörelse från erotiska illusioner och fantasier, lockelser som i längden gör det svårare att släppa taget om det kroppsliga.
Det här är effekter som typiskt inte verkar så lockande för moderna yogautövare, men som Patañjali ser som önskvärda resultat av en yttre renlighetspraktik, där man på olika sätt gör rent den fysiska kroppen. Dessa övningar kan i sig själva höja en del nutida ögonbryn.
Kort om reningstekniker i haṭha-yoga
Den mest kända uppsättningen av reningstekniker är sex till antalet och beskrivs i både Haṭha-pradīpikā och Gheraṇḍa-saṁhitā, två av de mest kända skrifterna inom klassisk haṭha-yoga. Dessa ṣaṭ-karma, ”6 gärningar”, kan kort beskrivas så här:
- dhautī – utrensning av matsmältningskanalen, genom att bit för bit svälja ett långt stycke linnetyg ner i magsäcken och sedan dra det tillbaka upp genom munnen
- bastī – tarmsköljning, där utövaren hukar sig i en flod och drar in vatten i ändtarmen genom ett rör
- netī – näsrensning, med hjälp av en mjuk tråd som dras in i näsan och ut genom munnen
- trāṭaka – ögonsköljning, genom att blicken utan att blinka hålls fast vid en punkt så länge att ögonen tåras
- naulī – massage av magen och närliggande organ, genom att med lufttomma lungor dra magen inåt och uppåt, och sedan med hjälp av magens muskler skapa en roterande rörelse från höger till vänster
- kapāla-bhātī – ”skinande huvudskålen”, där utövaren sitter upprätt och genomför kraftfulla utandningar genom näsan, och därmed så att säga putsar insidan av sitt kranium med hjälp av de kraftiga uppåtgående luftstötarna
Eftersom de här teknikerna kan framkalla mycket olika resultat och reaktioner hos olika utövare, lärs de typiskt ut individuellt, så att läraren kan ge personlig återkoppling.
Yoga-sūtra 2:41
सत्त्वशुद्धिसौमनस्यैकाग्र्येन्द्रियजयात्मदर्शन योग्यत्वानि च ॥४१॥
sattva-śuddhi-saumanasyaikāgryendriya-jayātma-darśana yogyatvāni ca ||41||
Och till klarhetsrening, gladlynthet, enpunktsorientering, bemästrande av sinnena, samt förmåga att se självet.
sattva – klarhet
śuddha – renhet, rening
saumanasya – förtjusning, belåtenhet, gladlynthet
eka – en, enda
agrya – uppmärksam
indriya – sinnesförmåga
jaya – kontroll, övervinnande
ātma – själv
darśana – syn, seende
yogyatva – förmåga
Effekterna som nämns i denna vers kommer av inre śauca, dvs. när yogautövaren renar sitt sinne från avundsjuka, stolthet, fåfänga, habegär, och annat sådant som förorenar.
För att förstå begreppet klarhetsrening, sattva-śuddhi, måste vi komma ihåg att världen enligt Patañjali är uppbygd av tre olika kvalitéer (läs om guṇa t. ex. i artikeln om vers 2:15): sattva (klarhet), rajas (rörelse) och tamas (tröghet). Varje upplevelse i livet vävs samman av dessa tre i olika proportioner. Ett ögonblick som domineras av rajas kan vara fyllt av begär eller stress. När tamas tar överhanden kan vi uppleva besvikelse eller uppgivenhet. Men när sattva är den dominerande komponenten infinner sig en känsla av fridfullhet och förståelse. Inre śauca leder gradvis till att andelen av rajas och tamas minskar så att sattva skiner igenom allt starkare.
När sinnet väl befinner sig i ett sattviskt tillstånd, infinner sig också naturligt en avslappnad gladlynthet, saumanasya. Den underlättar ett enpunktsfokus, ekāgrya, som i sin tur är nyckeln till kontroll över sinnena, indriya-jayātma. När sinnena hålls i schack, hålls också influenserna av rajas och tamas åt sidan, så att själva sinnet förblir i ett sattviskt tillstånd, vilket är förutsättningen för att en yogautövare ska ha möjlighet att se ātman, det verkliga självet.
Yoga-sūtra 2:42
संतोषातनुत्तमस्सुखलाभः ॥४२॥
saṃtoṣāt-anuttama-sukha-lābhaḥ ||42||
Genom nöjdhet uppnås en glädje som inte kan överträffas.
saṃtoṣa – nöjdhet
anuttama – allra bästa, som inte överträffas av något annat
sukha – njutning, glädje, lätthet
lābha – uppnående
Den som odlar saṃtoṣa, förmågan att känna nöjdhet utan yttre orsaker, får enligt Patañjali uppleva den yppersta formen av glädje. Yogautövaren tappar intresset för att skaffa sig fler ägodelar än vad som verkligen behövs i dagliga livet, och avsaknaden av denna typ av begär resulterar i en sattvisk känsla av lättnad och lycka.
Yoga-sūtra 2:43
कायेन्द्रियसिद्धिरशुद्धिक्षयात् तपसः ॥४३॥
kāyendriya-siddhir-aśuddhi-kṣayāt tapasaḥ ||43||
Disciplinens hetta förstör orenheterna och fulländar kropp och sinnesförmågor.
kāya – kropp
indriya – sinnen, sinnesförmågor
siddhi – fulländning, bringande till perfektion
aśuddhi – orenhet
kṣaya – förstörelse
tapa – disciplinens hetta; askes
Förstörelse av orenheterna var just den fördel som lyftes fram i den inledande versen i avsnittet om aṣṭāṅga-yoga. Orenheterna, som domineras av tamas och rajas, rensas bort från både kropp och sinnen, så att allting sedan skiner med sattvas klarhet.
Yoga-sūtra 2:44
स्वाध्यायादिष्टदेवता संप्रयोगः ॥४४॥
svādhyāyāt-iṣṭa-devatā-saṃprayogaḥ ||44||
Genom självstudier etableras en kontakt med den valda gudomligheten.
svādhyāya – självstudier
iṣṭa – önskad, älskad, utvald
devatā – gudomlighet
saṃprayoga – förening, sammankoppling, kontakt
Den som flitigt studerar skrifterna och reciterar yogiska mantran kommer till slut i kontakt med det gudomliga, enligt Patañjali.
Författaren nämner ingen gud vid namn, utan använder begreppet iṣṭa-devatā, den valda gudomligheten. När utövare av en andlig tradition under sina studier bekantar sig med olika gudar känner de typiskt inte lika stark samhörighet med allihop. Efter hand framstår en gudom, devatā, som särskilt utvald, iṣṭa (båda ljuden ṣ och ṭ uttalas med tungan rullad uppåt och bakåt), och till slut är utövarens sinne helt uppfyllt av denna under mantrasången.
Ett mantra utgörs ofta av namnet på någon av gudarna i den indiska mytologin, och gärna i kombination med stavelsen oṃ. Vanliga exempel är oṃ namaḥ śivāya, som vänder sig åt Śiva, och oṃ namo nārāyanāya, som hälsar Nārāyaṇa, en av Viṣṇus former. Men oṃ är också ett fullt tillräckligt mantra i sig, och framhävs i kommentarer till Yoga-sūtra som en nödvändig komponent i svādhyāya.
Med tanke på att oṃ i vers 1:27 presenterades som ett uttryck för Īśvara, det yogiska idealet, är det tänkbart att Patañjali ser Īśvara som det mest lämpliga valet när en yogī finner sin iṣṭa-devatā. Då leder också effekten av självstudierna på ett naturligt sätt vidare till īśvara-praṇidhāna, den sista av Yoga-sūtras 5 iakttaganden.
Yoga-sūtra 2:45
समाधिसिद्धिरीश्वरप्रणिधानात् ॥४५॥
samādhi-siddhiḥ īśvara-praṇidhānāt ||45||
Genom hängivenhet åt Herren fulländas försjunkenheten.
samādhi – försjunkenhet i meditation
siddhi – fulländning, bringande till perfektion
īśvara – yogans Herre
praṇidhāna – hängivenhet; att nedlägga framför
Hängivenhet åt Herren har nämnts tidigare, dels som en komponent i kriya-yoga (vers 2:1), dels som en möjlig väg att nå ett stills sinne (vers 1:23). Det är tydligt att īśvara-praṇidhāna i Patañjalis ögon utgör en hörnsten i yogautövandet.
Från teori till praktik: yogisk nässköljning
Netī, som beskrivs ovan i avsnittet om ṣat-karma, har fått stor spridning i en skonsammare variant, där man inte använder sig av en tråd (sūtra-netī), utan av en särskild nässköljningskanna med saltvatten (jala-netī).
Även om den här varianten av netī är relativt säker att prova på egen hand, så kan det vara värt besväret att koka vattnet en stund och låta det svalna av igen, eftersom det faktiskt verkar ha förekommit ett fåtal dödsfall efter nässköljning med vatten smittat av parasiter. Så man kan till exempel koka vattnet en stund och låta det svalna av.
En näskanna går att köpa på apotek eller i yogabutiker, och ju längre pip den har desto lättare är det att få vattnet att rinna med ett fint flöde.
Varför ska man då skölja näsan? Enligt sjukvårdsupplysningen 1177 kan det lindra besvär vid nästäppa och snuva. Men för Patañjali finns det mycket större fördelar än så: det blir lättare att distansera sig från den egna kroppen, och från andras kroppar, och istället rikta fokus mot det innersta jaget.
Varma hälsningar,
Per