Etikett: samkhya

Den andra, vairāgya, är att kunna iaktta verkligheten utan att reagera på invanda sätt.

Yoga-sūtra 1:13

तत्र स्थितौ यत्नोऽभ्यासः ॥१३॥
tatra sthitau yatno’bhyāsaḥ ॥13॥
Praktik är strävan efter att uppnå denna stillhet.

tatra – där
sthitau – förbli i ett tillstånd
yatnaḥ – ansträngning, strävan
abhyāsa – övning, praktik

Den yogiska praktik som vi bygger upp, abhyāsa, är viljan att hela tiden dra uppmärksamheten tillbaka till nuet, den plats där den andliga utvecklingen kan äga rum och vi har en möjlighet att uppleva spegelblank stillhet.

Abhyāsa bygger inte på någon forcerad fysisk eller mental ansträngning. Det är en mer subtil strävan,  där vi gång på gång väljer bort de tendenser inom oss som leder bort från närvaro, och som annars ger upphov till nya distraktioner.

Yoga-sūtra 1:14

स तु दीर्घकालनैरन्तर्यसत्कारासेवितो दृढभूमिः ॥१४॥
sa tu dīrgha-kāla-nairantarya-satkārāsevito dṛḍha-bhūmiḥ ॥14॥
Och den blir väl grundad när den utövas omsorgsfullt, under lång tid, utan uppehåll.

sa – det, detta
dīrgha – lång
kāla – tid
nairantarya – oavbrutenhet
satkāra – omsorg
āsevitaḥ – genomgående besökt, ofta bevistad, flitigt utövad
dṛḍha – stark, stabil, fixerad
bhūmiḥ – situation, plats

Eftersom distraktioner hela tiden uppstår, krävs det ett uthålligt engagemang för att bygga upp en praktik. Med tiden går det snabbare och lättare för medvetandet att återvända till närvaro.

Yoga-sūtra 1:15

दृष्टानुश्रविकविषयवितृष्णस्य वशीकारसंज्ञा वैराग्यम् ॥१५॥
dṛṣṭnāuśravika-viṣaya-vitṛṣṇasya vaśīkāra-saṁjñā vairāgyam ॥15॥
Den förståelse som skingrar längtan efter sådant som man har sett eller hört talas om kallas för icke-begär.

dṛṣṭa – sedd, uppfattad
auśravika – i enlighet med det hörda, baserat på muntlig tradition
viṣaya – sak
vitṛṣṇa – fri från törst, utan begär
vaśīkāra – bemästrande
saṁjñā – kunskap, klar uppfattning
dṛḍha – stark, stabil, fixerad
vairāgyam – icke-begär

Så länge vi drivs av olika former av begär och önskningar, är det svårt att finna inre stillhet. Det behöver inte handla om materiella eller sexuella begär; det finns mycket annat man önskar och har svårt att släppa taget om. Om någon skriver något felaktigt eller dumt på sociala medier kan vi känna en stark önskan att bemöta det. Ett annat exempel är när vi känner motvilja eller att vi vill undvika något, vilket också är ett slags önskan som är svår att ignorera.

Vairāgya är viljan att låta tankar, känslor och förnimmelser spelas upp framför medvetandet, utan att lockas att använda dem för att stilla ett begär. Det är som att se tv-reklam utan att omedelbart lyfta luren för att ringa in sin beställning.

När vi sätter den omedelbara reaktionen ur spel, eliminerar vi något av den drivkraft som skapar band mellan det rena medvetandet och den föränderliga världen.

Yoga-sūtra 1:16

तत्परं पुरुषख्यातेः गुणवैतृष्ण्यम् ॥१६॥
tatparaṁ puruṣa-khyāter-guṇa-vaitṛṣṇyam ॥16॥
Detta blir som högst när kunskap om det rena medvetandet leder till oberördhet inför naturens växlingar.

tad – det
param – högst, överlägsen
puruṣa – människa, rent medvetande
khyāteḥ – från kunskap
guṇa – tråd, egenskap hos naturen
vaitṛṣṇyam – frihet från begär

Ju närmare inpå det rena medvetandet vi kommer, desto tydligare blir det att det som vi ser som oss själva — våra innersta värderingar och önskningar — i själva verket består av samma föränderliga stoff, guṇa, som resten av världen.

Insikten om att endast det rena medvetandet är fritt från förändring, och att allt annat i vår yttre och inre värld är en sammanlänkad väv av ständigt skiftande, kreativ energi, gör till slut att våra invanda reaktioner smälter bort. Det är först då, när vi förstår att idéer, värderingar och begär inte är en del av vårt rena medvetande, som vi kan släppa taget om dem.

En kort parentes: sāṃkhya

Förståelsen av de här verserna underlättas om man är bekant med sāṃkhya (uttalas saank-hya, gärna med nasal första stavelse), det tankesystem som började utvecklas när Indien nådde sin filosofiska tidsålder, kring 800 f.v.t.

I sāṃkhya delas världen tydligt in i två helt skilda domäner, puruṣa, det rena medvetandet, respektive prakṛti, den kreativa energin. Puruṣa observerar, medan prakṛti utför sin kreativa dans.

Prakṛtis skiftande kvaliteter kallas för guṇa, och de kan ses som olika typer av fibrer som bygger upp den väv som är vår sinnesvärld. Ibland tar en typ av guṇa överhanden, och dess egenskaper blir mer framträdande, men snart går den tillbaka igen och en annan guṇa dominerar i dess ställe.

1. sattva – klarhet (harmoni, balans, homeostas, renhet, transparens)
2. rajas – rörelse (passion, egoism, aktivitet, dynamik, uppbrott)
3. tamas – tröghet (mörker, oreda, våldsamhet, depression,  slöhet)

När sattva dominerar råder harmoni. Efter ett tag börjar det dock kännas avslaget och begränsande, och tamas tar överhanden. Men ur mörkret väcks snart en gnista av rajas, som rör om i grytan. När vi så småningom reflekterar över vad som hänt så etablerar sig sattva igen, och cirkeln är sluten.

Det är lätt att tänka att målet med yoga borde vara ett sattviskt tillstånd. Men den som vill hålla fast vid ett harmoniskt stadium kommer att bli frustrerad när den yttre och inre världen genomgår sina oundvikliga förändringar, där sattva inte längre står främst. Det är först när vi accepterar vågorna av förändring och släpper taget om våra instinktiva reaktioner som vi kan beskåda världen ur ett balanserat perspektiv.

Från teori till praktik

Vairāgya börjar med att identifiera ögonblick där du reagerar på ett invant sätt. Till en början kan sociala medier kan faktiskt vara ett lämpligt laboratorium för detta (men bara om du redan tillbringar tid där – annars gör du bäst i att öva vairāgya på annat håll). Notera hur du ibland får en stark vilja att argumentera mot det som någon skriver. Eller hur du drivs att klicka på länkar som vid närmare eftertanke är rätt ointressanta. Testa att inte reagera på det sätt som du instinktivt vill göra, och märk att det finns en viss lättnad i detta.

Nästa steg är att applicera vairāgya under vardagen och på yogamattan. Ju mer du får vanan att observera dig själv, desto lättare blir det att skala bort invanda reaktioner.

Glöm sedan inte att det finns två sidor av myntet. Man kan se vairāgya som att stoppa ett tåg genom att bryta strömmen på vissa delar av sträckningen. Till slut kommer tåget att stå still, eftersom drivkraften inte räcker till, men det effektivaste är att samtidigt använda bromsen, abhyāsa.

Hur gör man då för att bygga upp en etablerad praktik i en hektisk vardag? Våra liv ser olika ut, och det är bara du själv som kan finna möjligheterna för abhyāsa i din situation. För mig personligen var det lättast att få kontinuitet genom att börja med bara 5 minuters meditation varje morgon. Jag vet andra som pendlar med tåg eller buss och använder en del av den tiden åt kontemplativ praktik.

Tänk på att träningen i att dra uppmärksamheten tillbaka till nuet är ett långsiktigt projekt, där det inte har så stor betydelse hur framgångsrik du är en viss dag.

Varma hälsningar,
Per

PS: I nästa artikel om yoga-sūtra 1:17-18 beskrivs vad man kan uppleva i de fall meditationen blir som djupast.