Introduktion
Visste du att sanskrit inte har något “eget” alfabet? Vi associerar oftast sanskrit med den vackra skriften devanāgarī, men den används även till flera andra indiska språk, till exempel hindi. Egentligen är detta inget konstigt – vi använder ju själva olika varianter av det latinska alfabetet till de flesta stora europeiska språken.
Devanāgarī är heller inte något alfabet, utan en abugida, vilket betyder att vokalerna oftast inte har egna tecken, utan i löpande text i stället skrivs som olika utsmyckningar av konsonanterna. Det kan verka svårt till en början att lära sig ett främmande skriftsystem, men fördelen med devanāgarī är att sanskrit kan skrivas nästan exakt som det uttalas.
Det går med lite god vilja (och oftast lite extra streck ock prickar) att representera alla ljuden på sanskrit med latinska bokstäver också, och det viktigaste systemet för detta kallas IAST (International Alphabet of Sanskrit Transliteration).
Här ska vi lära oss att uttala alla ljuden på sanskrit, vare sig de skrivs med devanāgarī eller IAST.
Vokaler
Vi börjar i med vokalerna. På sanskrit kan skillnaden mellan lång och kort vokal ge en annan betydelse, så det gäller att vara uppmärksam på detta.
| अ a | kort a, som i katt |
| आ ā | långt a, som i vas |
| इ i | kort i, som i mitt |
| ई ī | långt i, som i min |
| उ u | kort o, som i kopp |
| ऊ ū | långt o, som i sol |
Alla ovanstående känner vi redan igen från svenskan. Nu ska vi kika på några ljud som i sanskrit räknas som vokaler, men som vi kanske inte omedelbart skulle uppfatta som sådana, eftersom de snarare liknar r- och l-ljud.
| ऋ ṛ | kort vokaliskt r, som i den amerikanska engelskans rose* |
| ॠ ṝ | samma som ovan, fast långt |
| ऌ ḷ | kort vokaliskt l med en antydan av r, som i den amerikanska engelskans ballroom |
| (ॡ ḹ) | samma som ovan, fast långt |
* Andra vanliga varianter för att uttala ljuden i denna grupp förekommer. Detta första ljud uttalas till exempel ofta som ett rullande r följt av antingen ett kort i-ljud (som i ett skotskt brisk) eller av ett kort o-ljud (som i ett skotskt cruel). Motsvarande varianter finns även för gruppens andra ljud.
Av dessa fyra är den första som ofta förekommer i texter, medan de andra är ovanliga. Den sista är satt inom parentes, eftersom den faktiskt aldrig förekommer i någon text på sanskrit, utan bara i grammatisk teori.
Det var alla de så kallade enkla vokalerna. Sedan kommer de sammansatta. Dessa har alla sitt historiska ursprung i diftonger, vilket är när en vokal glider över i en annan (här nere i Skåne är vi bra på detta!), men kan idag vara antingen långa vokaler eller diftonger.
| ए e | långt e som i lek |
| ऐ ai | diftongen ai som i thaimassage |
| ओ o | långt å som i såg |
| औ au | diftongen au som i paus |
Vi har också två extra tecken som traditionellt räknas upp tillsammans med vokalerna, men som vi snarare kan tänka på modifikationer av vokalen före, i detta fall ett a:
| अं aṃ (anusvara) | en nasalisering av vokalen, som i franskans grand |
| अ: aḥ (visarga) | ett h-ljud, följt av ett svagt eko av vokalen, alltså i detta fall ungefär som ett kort aha** |
** En annan variant är att uttala visarga som ett tonande h-ljud som avslutning på vokalen, som en mildare version av tyskans Bach.
Konsonanter
Nu kommer vi till konsonanterna. Dessa förekommer normalt sett inte på egen hand, utan tillsammans med en vokal. Om inget annat anges så är vokalen ett kort a.
De mest typiska konsonanterna (som kallas klusiler) brukar ställas upp i fem grupper med fem i varje. Här är den första:
| क ka | ka som i katt |
| ख kha | kha som i bokhandel |
| ग ga | ga som i gadd |
| घ gha | gha som i våghals |
| ङ ṅa | ng som i flinga |
Alla dessa ligger långt bak i munnen. I nästa grupp kommer konsonanter där tungan i stället rör vid gommens tak längre fram i munnen:
| च ca | tch som i stretcha |
| छ cha | kitschhandel (alltså en affär som säljer kitschiga prylar) |
| ज ja | dj som i midja |
| झ jha | djh som i “understödj hans biståndsprojekt” |
| ञ ña | nj som i nätbrynja |
Som du nog märker kan exemplen på svenska bli lite krystade för ljud som inte är så vanliga hos oss. Det blir ännu värre för nästa grupp, där tungan ska böjas uppåt och bakåt när den rör vid gommens tak. Det låter för oss väldigt “indiskt” när man uttalar konsonanterna så, och du har säkert hört att engelska med indisk brytning ibland har dessa varianter av t- och d-ljud. Så i de följande exemplen får du ta fram skådespelaren i dig och framföra karikatyren av en indier som talar bruten engelska i något slags multikuturell buskisföreställning.***
| ट् ṭa | tu som i engelskans “tusk of an elephant”, med tungan bakåtrullad |
| ठ ṭha | thu som i engelskans “quiet hut”, med tungan bakåtrullad |
| ड ḍa | du som i engelskans duck, med tungan bakåtrullad |
| ढ ḍha | dhu som i engelskans “bad hunting”, med tungan bakåtrullad |
| ण ṇa | nu som i engelskans nudge, med tungan bakåtrullad |
*** Jag förutsätter att den som är intresserad av att fördjupa sig i ett uråldrigt språk från den indiska subkontinenten förstår att en sådan här lek inte avser att på något vis förlöjliga indier, utan snarare är ett sätt att skratta åt våra egna fördomar och vår oförmåga att omedelbart kunna forma de språkljud som är främmande för oss, samtidigt som vi genom leken faktiskt kommer närmare att kunna uttala sanskrit på ett begripligt sätt.
Efter den strapatsen blir det lättare igen. Men innan vi går vidare ska vi bara observera ett visst mönster i hur ljuden grupperas.
Titta på var och en av de tre grupperna av konsonanter ovan och märk hur den andra konsonanten hela tiden liknar den första, men övergår i ett h-ljud innan vokalen. En sådan variant kallas för aspirerad, och innebär alltså att lite luft släpps igenom när den uttalas. Så i “ka” har vi det torra, icke-aspirerade k:et som vi är vana vid, men i “kha” blir det ett h-ljud innan vokalen. Samma skillnad finns mellan tredje och fjärde ljudet i varje grupp, till exempel mellan “ga” och “gha”.
För att smaka på den skillnaden kan du testa att säga ”kha, kha, kha, kha… ” med tydligt h-ljud tills luften tar slut. Om du gör rätt så blir det inte så många gånger. Däremot kan du säga ”ka, ka, ka, ka… ” nästan hur många gånger som helst, eftersom det inte går åt lika mycket luft.
Det finns också ett annat mönster i varje grupp, som handlar om stämbandens vibrationer. De två första konsonanterna är tonlösa, när alltså stämbanden inte hummar med, utan det bara är i munnen som ljudet formas. Du kan säga “k, k, k, k” eller “kh, kh, kh, kh” utan att det brummar till i halsen. Konsonant nummer tre och fyra i varje grupp är istället tonande, det vill säga att när du säger till exempel “g, g, g, g” så svänger stämbanden med och du känner hur det vibrerar i halsen.
På så sätt är de fyra första konsonanterna i varje grupp olika kombinationer av tonlöst och tonande, samt av icke-aspirerat och aspirerat. Gemensamt inom gruppen är att de uttalas på samma plats i munnen. Den femte konsonanten i varje grupp har fortfarande tungan på samma plats, men är en nasal. Den är tonande, och vibrationerna går här upp i näsan, som i svenskans ng-ljud.
Vi går vidare med den grupp som kanske är lättast att jobba med för att förstå alla dessa skillnader, där ljuden är mer bekanta för svensktalande munnar och där tungan går helt fram till tänderna:
| त ta | ta som i tack |
| थ tha | tha som i filthatt |
| द da | da som i dans |
| ध dha | dha som i koldioxidhalt |
| न na | na som i natt |
Till sist har vi gruppen av ljud som formas med läpparna:
| प pa | pa som i panter |
| फ pha | pha som i gaphals |
| ब ba | ba som i banan |
| भ bha | bha som i snabbhantering |
| म ma | ma som i matta |
Förutom dessa fem grupper av fem olika sorters konsonantljud, så har sanskrit två kategorier till. Den första är de som ibland kallas halvvokaler, som inte är svåra att känna igen:
| य ya | ja som i javisst |
| र ra | ra som i rackare, med ett lätt rullande r, inte skorrande som här i södra Sverige, och heller inte som ett r på engelska |
| ल la | la som i lax |
| व va | va som i vals**** |
**** En annan vanlig variant är att uttala som wo i brittiska engelskans “wonder”. Typiskt är detta vanligare uttal i södra Indien, medan uttalet som i “vals” är vanligare i de norra delarna.
I sista gruppen har vi tre stycken så kallade sibilanter, alltså konsonanter som “visslar”. En av sibilanterna uttalas med tungan vänd uppåt och bakåt, precis som vi gjorde i den tredje konsonantgruppen ovan. Den allra sista konsonanten, ett h-ljud, får också hänga med i denna grupp:
| श śa | sha som i smasha (i tennis) |
| ष ṣa | shu som i engelskans “shut the door”, med tungan bakåtrullad |
| स sa | sa som i salt |
| ह ha | ha som i hand |
Testa dina kunskaper
Med hjälp av denna guide kan du uttala i stort sett varje ljud på sanskrit. Om du läser texter i translitterationen IAST, så räcker det långt, speciellt eftersom betoning i sanskrit inte är en riktigt lika stor grej som i svenskan.
När du börjar läsa texter skrivna med devanāgarī kommer du snabbt att märka att det finns fler symboler än de vi har sett ovan. Man måste lära sig vad som händer med symbolen för en konsonant när den följs av en annan vokal än det korta a-et. När konsonanter följer efter varandra finns det också massor av mer eller mindre uppfinningsrika sätt att smälta samman deras tecken.
Se till exempel på den kända definitionen av yoga från yoga-sūtra, kapitel 1, vers 2, skrivet med både devanāgarī och IAST:
योगश्चित्तवृत्तिनि ।
yogaścittavṛttinirodhaḥ |
Den övre raden med devanāgarī är förmodligen svår att tyda ännu, men om du håller dig till den nedre raden och IAST, kan du klura ut hur uttalet ska vara?
Lycka till!
Varma hälsningar,
Per