När yogautövaren har funnit en bra ställning, finns förutsättningarna för att varsamt börja justera andningen.
Yoga-sūtra 2:49
तस्मिन् सति श्वासप्रश्वास्योर्गतिविच्छेदः प्राणायामः ॥४९॥
tasmin sati śvāsa-praśvāsayor-gati-vicchedaḥ prāṇāyāmaḥ ||49||
När detta har uppnåtts kan andningskontroll utövas, vilket är att avbryta in- och utandningens förlopp.
tasmin – i detta
sati – varande
śvāsa – andning, inandning
praśvāsa – utandning
gati – rörelse, framåtskridande
viccheda – skära av
prāṇāyāma – kontroll av andningen
Andningskontroll, prāṇāyāma, är den fjärde grenen i Patañjalis åttafaldiga yoga. Vi kan ana att det handlar om en subtil praktik, inte minst med tanke på att en helt stabil och avslappnad sittställning verkar vara en förutsättning för att börja manipulera in- och utandning.
Yoga-sūtra 2:50
बाह्याभ्यन्तरस्थम्भ वृत्तिः देशकालसन्ख्याभिः परिदृष्टो दीर्घसूक्ष्मः ॥५०॥
bāhyābhyantara-stambha vṛttiḥ deṣa-kāla-saṃkhyābhiḥ paridṛṣṭo dīrgha-sūkṣmaḥ ||50||
Andningsrörelserna kan vara i yttre, inre eller avstannad fas. De observeras med avseende på plats, tidsåtgång och antal, och blir långa och subtila.
bāhya – yttre, extern
ābhyantara – inre, intern
stambha – stoppad
vṛtti – rörelse, vändning, växling, fas
deśa – plats
kāla – tid
sāṃkhya – uppräkning
paridṛṣṭa – uppfattad som, sedd som
dīrgha – lång
sūkṣma – subtil
Vi förstår att det finns tre olika varianter av prāṇāyāma (ā är ett långt a-ljud, ṇ uttalas med tungan vikt uppåt och bakåt), som på något vis beror av var i andningsprocessen man applicerar tekniken:
- bāhya – yttre
- ābhyantara – inre
- stambha – avstannad
Men vad betyder det här rent konkret? Vad är till exempel andningens ”yttre” fas?
I senare yogatexter om prāṇāyāma, till exempel Haṭha-pradīpikā, används typiskt andra termer, som är lättare att förstå och att direkt översätta:
- recaka – utandning
- pūraka – inandning
- kumbhaka – att hålla andningen stilla
Är det kanske så att Patañjali bara använder andra ord för samma sak, så att vi kan likställa ”yttre” med ”utandning”, och så vidare?
Nja, om vi vänder oss till Vyāsas kommentar till Yoga-sūtra, så verkar det inte vara så enkelt. Där står det nämligen att kontroll av andningens yttre fas innebär en paus efter utandningen, innan nästa inandning. Och att utövaren som kontrollerar den inre fasen dröjer ett tag efter inandningen, innan nästa utandning. I den avstannade fasen kombineras dessa båda tekniker, förklarar Vyāsa, så att andningsrörelsen kan skäras av var som helst, utan att utövaren först måste andas ut eller in.
Fortfarande är det kanske inte glasklart hur tekniken faktiskt ser ut. Men vi får tänka på att sutror inte är tänkta som manualer, utan mer som stolpar till stöd för minnet. Medan skrifter som Haṭha-pradīpikā ofta klarlägger de rent fysiska aspekterna av en teknik, så överlåter Patañjalis verser sådana detaljer nästan helt åt utövarens lärare, och beskriver i stället andra dimensioner av praktiken.
Den andra delen av versen förklarar att prāṇāyāma innefattar mer än att kontrollera luftflöden. Det krävs uppmärksamhet på var andningsflödet strömmar, hur långa andetagen är och hur många gånger övningen upprepas. Efter hand blir andningsrörelserna då långsammare och mer subtila.
Yoga-sūtra 2:51
बाह्याभ्यन्तर विषयाक्षेपी चतुर्थः ॥५१॥
bāhyābhyantara viṣayākṣepī caturthaḥ ||51||
En fjärde variant går bortom det yttre och det inre.
bāhya – yttre, extren
ābhyantara – inre, intern
viṣaya – objekt, domän, sammanhang
ākṣepī – överskrida
caturtha – fjärde
När de tre första teknikerna har bemästrats finns det också en fjärde att ta sig an, där andningsrörelserna inte längre spelar någon roll. Det här verkar vara samma tillstånd som i senare skrifter kallas kevala-kumbhaka (”isolerat andingsuppehåll”, alltså utan minsta antydan till något samband med in- och utandning).
Det sägs att den som har lärt sig den här fjärde varianten kan hålla andningen stilla hur länge den vill. Det finns mytiska historier om yogautövare som har legat begravda i tio eller tolv dagar, och sedan börjar andas som vanligt igen när de kommit upp ur graven.
Men Patañjali har andra mål i sikte än förmågan att klara sig länge utan luft:
Yoga-sūtra 2:52
ततः क्षीयते प्रकाशावरणम् ॥५२॥
tataḥ kṣīyate prakāśāvaraṇam ||52||
Då upplöses det som skymmer klarhetens ljus.
tata – på så vis
kṣīyate – upplösas
prakāśa – klarhet, skimmer, ljus
āvaraṇa – täcke, det som skymmer
Yoga-sūtra 2:53
धारणासु च योग्यता मनसः ॥५३॥
dhāraṇāsu ca yogyatā manasaḥ ||53||
Och sinnet är redo för koncentration.
dhāraṇā – koncentration
ca – och
yogyatā – lämplighet, kapacitet, förmåga
manas – sinnet
När utövaren kan applicera prāṇāyāma utan begränsningar, helt oberoende av in- och utandning, då faller allt som är dunkelt bort från sinnets klarhet. Och sinnet når ett tillstånd som lämpar sig för koncentration.
Från teori till praktik: öva på andningskontroll
Trots att vi inte får några detaljerade instruktioner, så ger oss Patañjali flera viktiga ledtrådar till en givande prāṇāyāma:
- Hitta en bekväm sittställning
- Börja försiktigt med en enkel teknik, t.ex. att dröja ett ögonblick innan nästa andetag
- Observera alla aspekter av andningen noga, och låt den bli långsam och subtil
- För mer avancerade övningar, konsultera en erfaren lärare
Varma hälsningar,
Per
PS: Ta också en titt på andningstekniken att surra som en humla.