Har det betydelse hur ivrig en aspirerande yogī eller yoginī är i sitt utövande? Ja, åtminstone om du frågar Patañjali.
I verserna nedan nämner författaren till Yoga-sūtra tre olika kategorier, baserat på hur energisk olika individers strävan mot nirodha är: mild, av medelstyrka eller intensiv. Tillståndet nirodha, där sinnets vändningar stannar upp, togs upp i vers 1-4, och de inre upplevelserna under resan dit beskrevs i vers 17-18.
Yoga-sūtra 1:19
भवप्रत्ययो विदेहप्रकृतिलयानम् ॥१९॥
bhava-pratyayo videha-prakṛti-layānam ॥19॥
För dem som är bortom kroppen och upplösta i naturen finns det anledning att återfödas.
bhava – födelse, materiell existens
pratyaya – sinnesbild, idé, anledning
videha – utan kropp
prakṛti – naturen, den kreativa energin
laya – upplösning
En mildare strävan gör att man under livet inte når hela vägen fram, och när man lämnar kroppen är individen fortfarande sammansmält med den materiella världen. De latenta intrycken som vi stötte på i vers 18 leder till återfödelse, så att strävan kan fortsätta.
Yoga-sūtra 1:20
श्रद्धावीर्यस्मृतिसमाधीप्रज्ञापूर्वक इतरेषाम् ॥१o॥
śraddhā-vīrya-smṛti-samādhi-prajñā-pūrvaka itareṣām ||20||
Andra når sinnets stillhet genom tillit, styrka, medveten närvaro, försjunkenhet i meditation samt insikt.
śraddhā – tillit, förtroende
vīrya – kraft, viljestyrka, hjältemod
smṛti – medveten närvaro
samādhi – försjunkenhet, absorbtion, meditation
prajñā – insikt
pūrva – föregående, tidigare
itara – andra
Det finns andra som genom långt och träget arbete når längre. Detta är medelvägen när det gäller hur intensivt en yogī eller yoginī jobbar med att finna nirodha, och förmodligen den som de flesta av oss kommer att satsa på.
Här får vi veta att fem olika ledord kantar den väg som en yogautövare färdas på:
- śraddhā (ś uttalas som sh i engelskans shake, ā är långt) – tillit till yogans metod och till ens egen förmåga att göra rätt val
- vīrya (ī är långt) – den fokuserade kraft, viljestyrka och energi som krävs för att hänge sig åt en yogisk praktik
- smṛti – medveten närvaro, mindfulness
- samādhi – försjunkenhet i meditation
- prajñā (jñ uttalas oftast som glj i högljudd) – insikt, att med urskillning se saker för vad de verkligen är
Yoga-sūtra 1:21
तीव्रसंवेगानामासन्नः॥२१॥
tīvra-samvegānām āsannaḥ ||21||
Stillheten ligger mycket nära för dem som är kraftfullt intensiva.
tīvra – kraftfull, extrem
samvega – intensiv
āsanna – helt nära
Sedan finns det vissa som har ett omåttligt, brinnande begär att nå målet, och för dem behöver det inte ta lång tid.
Yoga-sūtra 1:22
मृदुमध्याधिमात्रत्वात्ततोsपि विशेषः॥२२॥
mṛdu-madhyādhimātratvāt-tato’pi viśeṣaḥ ||22||
Det finns alltså en åtskillnad mellan dem som praktiserar milt, medelhårt respektive intensivt.
mṛdu – mild
madhya – mitten, medel
adhimâtra – intensiv
tata – därmed, alltså
api – också
viśeṣa – åtskillnad
Här förtydligar författaren att de tre föregående verserna handlar om individer med helt olika grader av engagemang, och konstaterar att det i praktiken gör stor skillnad vilken kategori man sällar sig till.
Dessa fyra verser utgör tillsammans med de två verserna 17-18 en omdebatterad del av första kapitlet, så läs olika översättningar med ett öppet sinne – och bli inte förvånad om du stöter på allt från komplicerade scheman över olika stadier av samādhi till utläggningar om hur gudomliga väsen utövar yoga!
Länken mellan yoga och buddhism
I buddhismen talar man om fem indriya eller andliga förmågor:
- saddha – förtroende
- viriya – energisk strävan
- sati – medveten närvaro
- samādhi – koncentration
- pañña– visdom
Jämför med vers 20 ovan, så ser du att listorna är näst intill identiska! Den här parallellen är också anledningen till att jag har valt att översätta smṛti med ”medveten närvaro” i vers 20, i stället för ”minne”, som användes i artikeln om vers 5-11, och som också är den traditionella översättningen i yogasammanhang.
Anledningen till att ett centralt begrepp i buddhismen återfinns i en av yogans mest lästa skrifter är att de båda rörelserna överlappade varandra i Indien redan då buddhismen föddes för 2500 år sedan, och vi vet att till exempel buddhister gick i lära hos yogamästare. Både buddhism och yoga framhåller meditation som en fundamental del av sina respektive metoder, och de delar många andra begrepp och idéer.
Även om traditionerna inom yoga och buddhism under många hundra år har valt att hålla ett visst avstånd från varandra, så verkar det som att det idag på nytt är mer accepterat för en utövare att närma sig bägge. När jag själv har gått Richard Freemans ashtangayogakurser i Boulder i Colorado, har meditationsundervisningen hållits av en lärare från det buddhistiska Shambala-centret.
Från teori till praktik
I ett samhälle där lärande ofta fokuseras på tänkande, är det värdefullt att uppmärksamma vilka förmågor och kvaliteter som vi förfogar över när det gäller andlig utveckling.
Välj ett av de fem ledorden från vers 20 och håll det i tankarna under en dag i din vardag. På så vis kan du reflektera närmare över till exempel śraddhā och upptäcka till exempel i vilka situationer det är lätt att tillgå denna resurs som du har inom dig, i vilka situationer som du skulle vilja uppbringa mer tillit, eller vad som hindrar dig från att finna tillit i olika lägen.
En annan dag kan du välja att reflektera över en annan av de fem andliga förmågorna som både yogafilosofin och buddhismen pekar på, tills du har en bra översikt över de resurser för andlig utveckling som du själv förfoga över.
Varma hälsningar,
Per
PS: Patañjali växlar sedan spår: läs vidare om vers 23-26.