Yoga-sūtra på svenska: kapitel 1, vers 30-32 (om distraktioner)

Enligt vers 29 av Yoga-sūtra  kan vi upplösa alla hinder som står i vägen för yogautövandet genom att recitera mantrat oṃ. Men den som ännu inte uppnått perfektion i mantrasången kan behöva övervinna hinder på annat vis, och i de följande verserna får vi veta mer om alla de de distraktioner som utgör hinder för den som vill bättra sitt fokus.

Yoga-sūtra 1:30

व्याधिस्त्यानसंशयप्रमादालस्याविरतिभ्रान्तिदर्शनालब्धभूमिकत्वानवस्थितत्वानि चित्तविक्षेपास्तेऽन्तरायाः ॥३०॥
vyādhi-styāna-saṃśaya-pramāda-ālasya-avirati-bhrānti-darśana-alabdha-bhūmikatva-anavasthitatvāni citta-vikṣepās-te-’ntarāyāḥ ॥30॥
Sjukdom, håglöshet, tvivel, nonchalans, lättja, åtrå, förvirrat synsätt, brist på framsteg, och instabilitet är distraktioner för sinnet som utgör dessa hinder.

vyādhi – sjukdom, åkomma
styāna – håglöshet, apati
saṃśaya – osäkerhet, tvivel
pramāda – nonchalans
ālasya – lättja, slöhet
avirati – åtrå, att ge efter för sexuell lust
bhrānti – felaktig, falsk, förvirrad
darśana – synsätt, perspektiv
alabdha – ej uppnå, misslyckas med
bhūmikatva – utvecklingssteg, framsteg
anavasthita – ostadighet, ombytlighet
citta – sinnet
vikṣepa – distraktion
te – dessa
antarāya – hinder

Alla dessa olika hinder, antarāya (ā uttalas som ett långt a), distraherar sinnet och ligger därför också i vägen för den som vill nå nirodha. Låt oss gå igenom de olika hinderna var för sig. Många av tolkningarna nedan är hämtade från Richard Freeman’s ljudbok The Yoga Matrix.

1. vyādhi – sjukdom
   Den som upplever sjukdom eller smärta har svårt att koncentrera sinnet. Traditionellt tar man itu med hälsobekymmer med hjälp av den indiska läkekonsten āyurveda balansera kroppens tre temperament kapha, vāta och pitta, men i vårt eget sammanhang är det ofta naturligt att övervinna vyādhi genom sådant som läkarbesök, vaccinationer, motion och kosthållning.
2. styāna – håglöshet
   Håglöshet är en bristande vilja att aktivera sig eller en tendens att dröja med att ta itu med saker. Ett botemedel kan vara regelbundna rutiner, till exempel genom att börja varje dag med andningsövningar eller några yogaställningar.
3. saṃśaya – tvivel
   När vi har två till synes motstridiga alternativ framför oss uppstår lätt ett slags handlingsförlamning som gör att vi tvekar varken kan välja det ena eller det andra. Motmedlet är śraddhā, en övertygelse om att allting på ett djupare plan hänger samman, vilket gör det möjligt att acceptera paradoxer, finna medelvägen mellan extremer, och hantera valmöjligheter utifrån en förståelse bortom den första betingade reaktionen.
4. pramāda – nonchalans
   En nonchalant attityd kan göra att man slarvar med att följa instruktioner eller med att utöva yoga regelbundet, och ändå tror sig praktisera med integritet. Patañjali ger i nästa kapitel det studiematerial som behövs för att utöva yoga på ett systematiskt sätt
5. ālasya – lättja
   Den som just börjar med yoga kan känna en ovilja till kroppslig aktivitet, och därför är det vanligt att komma igång genom att anmäla sig till en yogakurs där passen inkluderar mycket fysiska ställningar.Men ālasya finns kvar även hos mer avancerade utövare, som en dragning till det behagliga eller fridfulla, och en tendens att dra sig för att utsätta sig för de besvärligare sammanhang som de kanske egentligen behöver för att utöva yoga på allvar, för att närmare undersöka en existens som – i Patañjalis ögon – ytterst är full av lidande.
6. avirati – åtrå
   Även hos en tränad yogī eller yoginī kan det plötsligt i meditationen ur kroppens djupaste inre uppstå en längtan efter sinnlig njutning. Det ses bland erfarna utövare som ett sätt för sinnet att försöka leda fokuset bort från kroppens kärna; insatserna blir allt högre allt eftersom uppmärksamheten närmar sig kroppens centralaxel, där den egentliga essensen av njutning, rati, står att finna.
7. bhrānti-darśana – förvirrat synsätt
   Det finns alltid en risk att ledas på villovägar av den syn, darśana, som man har på världen.En risk med varje filosofisk riktning är att den leder en till att tolka saker alltför bokstavligt, alltför extremt, eller alltför förenklat. Ett felaktigt synsätt gör att man fastnar i sinnets tankesätt, kategoriseringar och modeller även i de fall då de stjälper mer än de hjälper.En annan typ av undermålig filosofi är när relativismen går för långt, så att alla olika tankegångar och idéer ses som lika värdefulla, och man inte längre förlitar sig på sinnets skarpa urskillningsförmåga.Ett sätt att komma ur sina missriktade övertygelser är att diskutera med andra utövare, både inom och utanför den egna gruppen. Då blir det tydligare att alla filosofiska ståndpunkter ytterst är citta-vṛtti, konstruktioner som sinnet bygger upp, och inga absoluta sanningar som man behöver hålla fast vid.
8. alabdha-bhūmikatva – brist på framsteg
   När yogautövandet inte går framåt kan det bero på obalans i de tekniker eller metoder som ingår. Till exempel kanske man har för mycket abhyāsa (se vers 12-16), ansträngning, men för lite vairāgya, alltså att man har svårt att släppa taget. Eller också släpper man taget alltför mycket så att det nästan inte blir någon yogapraktik alls.
9. anavasthitatvāni – instabilitet
   Till slut nämner Patañjali hur den som har uppnått ett visst yogiskt stadium ibland inte hittar något stabilt fotfäste utan halkar ner igen. Det kan vara något med hur man lever sitt liv som skapar en djupt liggande, omedveten obalans. Författaren beskriver senare i Yoga-sūtra en metod med åtta olika beståndsdelar, varav de två första, yama och niyama, innebär att utöva yoga i alla livets aspekter, både i relationen till andra människor och gentemot en själv.

Yoga-sūtra 1:31

दुःखदौर्मनस्याङ्गमेजयत्वश्वासप्रश्वासाः विक्षेप सहभुवः ॥३१॥
duḥkha-daurmanasya-aṅgamejayatva-śvāsapraśvāsāḥ vikṣepa sahabhuvaḥ ॥31॥
Lidande, förtvivlan, skakande lemmar samt in- och utandning åtföljer distraktionerna.

duḥkha – lidande
daurmanasya – förtvivlan, depression
aṅga – lem; kropp
ejayatva – skakande
śvāsa – andning; inandning
praśvāsa – utandning
vikṣepa – distraktion
sahabhuva – åtföljande

Distraktionerna resulterar i obehagliga tillstånd, där armar och ben blir svaga, och andningen flåsig.

Yoga-sūtra 1:32

तत्प्रतिषेधार्थमेकतत्त्वाभ्यासः ॥३२॥
tat-pratiṣedha-artham-eka-tattva-abhyāsaḥ ॥32॥
För att motverka dem praktiseras en enda sanning.

tat – detta
pratiṣedha – motverkning, avvärjning
artha – syfte
eka – en enda
tattva – sanning, princip
abhyāsa – praktik, övning, utövande

Genom att rikta vårt fokus mot en enda sak kan vi undvika att påverkas av distraktionerna.

Från teori till praktik

Samtidigt som distraktionerna utgör hinder, så kan de ge oss precis vad vi behöver för att kunna gå djupare i yoga.

I den indiska mytologin kallas ofta den elefanthövdade Gaṇeśa (skrivs ofta Ganesha) för ”hindernas undanröjare”. Men Gaṇeśa (ṇ är ett retroflext n-ljud där tungan viks bakåt, och ś är som i engelskans shock) står också för intelligens och för yogisk metodik. En vanlig misstanke är att han i själva verket också lägger ut hinder, och att dessa hinder döljer något värdefullt.

Den som vill utöva yoga med integritet måste utgå från sin egen situation och sina egna förutsättningar. Börja från toppen av Patañjalis lista över distraktioner och stanna vid den punkt där du anar motstånd. Kan detta vara Gaṇeśas gåva till dig? Det är genom att rikta ditt fokus mot dina egna omedelbara omständigheter som du har möjlighet att närma dig en enda sanning.

Varma hälsningar,
Per