Är yoga bara ett slags workout? Nej, inte enligt Yoga Sutra, en av de viktigaste yogaskrifterna. Denna samling av aforismer tillskrivs den vise Patañjali, och sammanfattar den klassiska yogans åtta lemmar.
Asana, eller yogaställningar, är den tredje lemmen i ashtangayoga (”åtta lemmar-yoga”), och de flesta av oss börjar med den. Men vilken är då den allra första lemmen? Den kallas yama (”begränsningar”) och beskriver hur en yogi kan leva i ett samhälle med andra människor.
I Yoga Sutra presenteras 5 olika yama. I andra skrifter kan de vara fler, men de 5 som Patañjali har valt ut räcker långt:
- ahimsa – icke-våld
- satya – sanning
- asteya – icke-stöld
- brahmacharya – energibevarande
- aparigraha – icke-girighet
Vi ser att den allra första yama som presenteras, i den första lemmen i ashtangayogan, är ahimsa – principen om icke-våld eller att inte orsaka lidande. Det är grundprincipen som genomsyrar en yogis liv, och denna yama har en särställning över de andra. Ahimsa är inte bara att undvika krig och fysiskt våld. Det handlar exempelvis också om att undvika att såra någon med ord eller attityder.
Satya innebär att tala sanning. I sociala sammanhang känns det ibland enklare att ta till halvsanningar eller vita lögner, men den yogiska metoden är att helt enkelt hålla sig till sanningen, och framföra den på ett vänligt sätt. Men satya är ändå inte detsamma som att alla sanningar alltid måste sägas rakt ut; om din vän har köpt en ful jacka så är det ju bara förnedrande ifall du säger det till honom eller henne, och då har du inte tagit hänsyn till att ahimsa alltid måste respekteras.
Asteya, att inte stjäla, har sin uppenbara betydelse, att en yogi inte rånar banker eller rycker väskor på stan, men det finns många fler aspekter. Det handlar också om sådant som att inte ta andras idéer och hävda att de är dina egna, eller att inte stjäla andras tid genom att ständigt komma för sent.
Den fjärde yaman, brahmacharya, betyder bokstavligen ”vägen som leder till Brahman”, där Brahman är universums skapande livskraft. Det handlar om att fokusera sin energi på de handlingar som leder till en högre förståelse av livet, och att undvika att slösa bort (framför allt den sexuella) energin på aktiviter som inte kultiverar högre förståelse. För unga munkar betyder brahmacharya att de lever i celibat för att kunna fokusera på sina studier. För en västerländsk yogi kan det betyda att hantera kärleksrelationer på ett sätt som bevarar energi, vilket innebär att de måste präglas av ahimsa, satya och asteya.
Aparigraha handlar om att kunna släppa taget om sådant vi inte längre behöver, och inte dras med av tendensen vi alla har att samla saker på hög. Hur många par skor har du hemma i garderoben? Hur många tusen – eller miljoner? – behöver du på bankkontot innan det känns tillräckligt? Många som rensar ut ur sina förråd känner en lättnadskänsla; kan det vara så att det är svårt att uppleva frihet för den som hela tiden måste bekymra sig om sina egendomar? När någon roffar åt sig mycket mer än den behöver påverkar det också i längden relationerna med andra människor.
Alla fem yama handlar i grunden om relationer. I innersta hjärtat av alla relationer finns det kärlek. När en yogi följer Patañjalis yama, kan kärleken flöda fritt och obehindrat, med positiv inverkan både på människor och samhälle.