vett och etikett i tango

Vett och etikett handlar om att visa hänsyn mot sin omgivning. Tango är en egen subkultur och i varje kultur delar man särskilda värderingar. På den här sidan finns det förslag på hur du kan agera på ett sätt som gör tangomiljön behaglig för så många som möjligt. Förslagen är anpassade till svenska förhållanden. Följande områden tas upp:

• Hur man dansar på en milonga (tangokväll)
• Hur man respekterar stämningen och dansen på en milonga
• Hur man bjuder upp och blir uppbjuden
• Hur man påbörjar dansen på ett respektfullt sätt
• Vad man gör och talar om mellan danserna
• Hur många tangor man dansar och hur man avslutar
• Hur man är ödmjuk

När man dansar social tango delar man en gemenskap med sin partner, men dessutom bildar alla dansparen på golvet ytterligare en gemenskap. Därför måste man se till att navigera på ett sätt så att alla får så mycket plats som de behöver.

• Att respektera dansflödet och bidra till det - Ute på danskvällar är situationen en annan än under lektionerna. Alla paren förflyttar sig runt golvet i en rörelse moturs, och för att det ska fungera måste alla paren aktivt bidra till det flödet. För det första måste du dansa i dansriktningen, och undvika att som förare röra dig bakåt eller i andra ritningar där din sikt är skymd. Det gäller att underhålla flödet genom att hela tiden ha lagom avstånd både till paret framför och paret bakom. Fyll alltså på framåt om luckan blir för stor, eller om avståndet till dansarna bakom blir för litet. Undvik att gå framåt ifall avståndet till dansarna framför redan är litet och avbryt alltid figurer som riskerar att resultera i krockar om du fullföljer.
• Att hålla sig till en fil - På ett fullt dansgolv låter en hänsynsfull dansare bli att passera förbi paret som ligger framför. Kör alltså inte om ifall det inte är absolut nödvändigt för att få dansgolvet att röra sig. Det normala är att man håller sig till en fil: det behagligaste är att ligga i yttersta filen eftersom mannen inte har något par till höger om sig, där hans sikt är skymd. Om man tillfälligt bytar fil, till exempel med ett sidosteg, är det bra om man så snart som möjligt återkommer till den plats man tidigare hade i flödet.
• Att anpassa figurer och utsmyckningar efter nivå och utrymme - Om du har mycket plats är det okej att göra boleor (boleos) eller andra figurer där foten lyfter från golvet, men när det är mycket folk är det ditt och din partners ansvar att inte sparka till andra dansare. Figurer som kräver mycket plats hör inte hemma på ett fullt dansgolv, så ta det lungt när det är trångt. Tänk också på att om du eller din partner inte kan föra och följa med stor precision, så ökar risken för att kvinnan sätter klacken på fel ställe eller att mannen ramlar in i någon.
• Att hålla avståndet till andra par - Hur mycket avstånd man bör hålla till andra par beror både på ens egen nivå och på deras nivå. Erfarna par bör se till att ge nybörjarpar tillräckligt med marginal. Nybörjarpar bör se till att inte störa dansflödet för erfarna par.
• Att be om ursäkt om man krockar - Be om ursäkt när du krockar med någon. Om du sätter en stilettklack i hälen på någon är det extra angeläget att du inte bara fortsätter att dansa, utan tydligt uttrycker att du är ledsen över det inträffade. Om du är man och förde din kvinna in i någon annan är det också lämpligt att be henne om ursäkt för din bristande uppmärksamhet. I många tangomiljöer gör man ingen stor grej av när man lätt snuddar vid andra par - det kan räcka med att man utbyter en förstående blick - men man ska vara uppmärksam på att det finns dansare som tar mycket illa upp om man inte kontrollerar sin dans och stöter till dem. När man har krockat bör man försöka lugna ner sin dans och samla sig så att det inte upprepas.

Många som går till en milonga förväntar sig att dansen ska vara i fokus, och därför behöver man inte störa med annat.

• Att inte undervisa sin partner - På en milonga är den sociala dansen i centrum och eventuella missar i teknik eller kommunikation bör inte kommenteras. Många går ut för att ha en trevlig kväll med behaglig dans och vill inte vid ett sådant tillfälle få höra att det finns brister i deras tango. Det har ingen betydelse ifall du är en bättre dansare än din partner och i all välmening skulle vilja ge några tips - undervisa aldrig om inte din partner uttryckligen har bett om det.
• Att inte träna med sin partner - Även om du och din tangopartner har lust att träna och tipsa varandra som hur tangon kan förbättras, så är det viktigt att tänka på att ni inte är ensamma i lokalen, och att huvudregeln är att det inte är okej att träna på en milonga. Då ska man helst gå till en praktika (práctica) i stället. På en milonga är det många som vill slippa den fixering vid teknik och figurer som lätt uppstår när någon tränar i lokalen, och dessutom går det lätt ut över dansflödet om man stannar upp för att rätta till något eller övar på figurer som tvingar andra par att lämna mer plats till förfogande än annars. Undantaget är om du och din partner vill öva på något som inte tar för mycket plats och som inte fångar mer uppmärksamhet än att ni fortfarande aktivt kan bidra till att upprätthålla dansflödet; om ni kan hålla det helt och hållet er emellan så behöver ingen störas.
• Att inte tala högt under dansen. - Vanligen undviker man att tala med sin partner under själva dansen. Det uppskattas av både partnern och de omgivande paren om man koncentrerar sig på dansen och musiken. Däremot är det brukligt att stå kvar ett tag och tala när en tango sätter igång och inte omedelbart fatta tangokramen.

Att bjuda upp på ett naturligt sätt är en konst, men om man är uppmärksam och försiktig behöver situationen aldrig bli ansträngd, oavsett om inviten antas eller inte.

• Att använda ögonkontakt eller ställa en fråga. - I Buenos Aires finns en tradition att bjuda upp utan ord, enbart med hjälp av ögonkontakt. Den som vill bjuda upp fångar den andras blick och höjer ögonbrynen eller nickar med huvudet en aning i riktning mot dansgolvet. Den som blir uppbjuden och vill dansa svarar genom en leende nick tillbaka. Den som inte vill dansa bryter i stället ögonkontakten. På så vis stannar det mellan de båda om den som bjuder upp blir nobbad, och den som tackar nej slipper att hitta på någon dålig ursäkt, menar de som förespråkar det här sättet att bjuda upp. Det är värt att prova även i Sverige. Det vanligaste sättet är nog annars att fråga om den andra vill dansa, vilket är bra om man ser till att närma sig framifrån och söka ögonkontakt innan man frågar. Ett mindre trevligt sätt som förekommer är att bara dra upp en annan person på golvet utan att fråga, vilket bör undvikas eftersom det antyder att den andra alltid är disponibel och kan utnyttjas efter behag.
• Att inte förutsätta att män skall bjuda upp kvinnor. - Det är okej att bjuda upp oavsett vilket kön man själv har, och det är okej att bjuda upp personer av samma kön lika väl som personer av annat kön. I klartext: Kvinnor kan bjuda upp män, män kan bjuda upp män, kvinnor kan bjuda upp kvinnor, män kan bjuda upp kvinnor. Kvinnor behöver alltså inte skämmas för att bjuda upp män även om detta bryter traditionen. Tangomiljön utvecklas med samhället i övrigt. Den som är obekväm med en sådan utveckling kan naturligtvis avböja förslaget, och då utan att fälla kommentarer.
• Att tacka nej artigt och ärligt - Säg "Nej, men tack för att du frågade" eller liknande om du inte vill dansa. Säg aldrig "Nej tack, kanske lite senare" om du inte verkligen menar att du vill dansa med personen senare under kvällen - men om du vill det så säg det gärna. Du kan eventuellt mildra känslan av att bli nobbad med en väl vald ursäkt. Ett exempel på en bra ursäkt är att du har ont i fötterna och vill vila dem. Om man använder sig av en sådan ursäkt är det emellertid inte okej att sekunden efter tacka ja till en annan dansare som man föredrar.
• Att acceptera ett nej - Var och en har rätt att tacka nej till att dansa, när som helst. Ett nej kan betyda att personen inte vill dansa alls just då, eller också att personen inte ville dansa med just dig just då. Känn av vilken situation det rör sig om och försök eventuellt bjuda upp igen vid ett annat tillfälle.
• Att bjuda upp med omdöme - Eftersom ingen vill vare sig tacka nej eller få ett nej så är det viktigt att känna av så att man bjuder upp rätt person vid rätt tillfälle. Om någon just har hällt upp en kopp kaffe eller är inbegripen i ett djupt samtal är det förmodligen inte rätt tillfälle att bjuda upp. Ifall någon undviker dina försök att få ögonkontakt är det också tänkbart att den personen inte vill bli uppbjuden av dig just då. Grunden för att bjuda upp till dans bör vara att du tror att bägge kommer att uppskatta dansen. När det gäller dansnivå så är det helt okej att bjuda upp någon som dansar mycket bättre än en själv, om den personen är tillmötesgående. De flesta föredrar förstås att dansa kvällens flesta danser med personer som dansar på ungefär samma nivå, så ett visst mått av omdöme bör man ändå ha, så att man inte till exempel utnyttjar att en viss person har svårt att säga nej. Självkritik är kanske det viktigaste: är jag en person som tenderar att bara bjuda upp folk som dansar bättre än jag själv utan att någonsin känna av stämningen, eller är jag snarare en person som begränsar mig själv för mycket och aldrig vågar bjuda upp en duktigare tangodansare, trots att den personen gärna hade tackat ja? Följ den gyllene medelvägen.

Början av dansen sätter ofta ribban för hur bra man kommer att trivas ihop den kvällen, och man har allt att vinna på att vara uppmärksam just då.

• Att respektera dem som redan dansar när man kommer upp på pistan (dansgolvet). - Även innan du har börjat dansa gäller det att se upp så att man inte hamnar i vägen för andra par. Du och din partner bör inte klämma in er bland de andra så fort ni kan utan vänta tills det bildas en lucka där ni kan ta plats. Tänk på hur man väntar på lämpligt tillfälle om man ska köra ut på en större, högt trafikerad väg med bilen.
• Att göra valet av kram till bägges val - Bägge dansarna kan ta initiativ till vilken dansfattning de föredrar, antingen genom att säga ett förslag rakt ut eller genom att med kroppspråket antyda hur nära man vill dansa. Det gäller att vara uppmärksam på vad den andra föredrar, och vid tveksamheter är det säkrast att välja en öppen omfamning. Att fysiskt eller verbalt pressa någon att dansa nära är helt respektlöst. Det är vanligt att med en ny partner börja i öppen fattning för att sedan när förtroende är etablerat gå in i en nära kram.
• Att göra valet av dansstil till bägges val - När två dansare möts har de olika förutsättningar och olika önskemål om hur argentinsk tango ska dansas för att bli som mest njutbar. Du kan alltså inte kompromisslöst köra din egen stil och förvänta dig att din partner ska anpassa sig. Låt dig i stället inspireras av det nya som skapas i just detta möte.
• Att ta det lugnt i början - När man börjar dansa med en ny partner är det bra att ta det lugnt i början, så att man känner in den andras humör och dansförmåga. I stället för att riva av sina värsta figurer och utsmyckningar kan man gå lugna steg och känna efter hur man får bäst kontakt med just den här partnern just den här kvällen. Sedan kan man tillsammans öka intensiteten i dansen efter hand.

Mellan danserna kan man prata eller stå tyst; det viktiga är att man uppför sig så att alla har en trevlig stund också då.

• Att inte tala under danserna - Om du vill konversera bör du helst inte tala under dansen, eftersom det kan störa dansupplevelsen både för andra par och för din partner. För dem som verkligen vill diskutera är det lämpligare att sätta sig vid ett bord och sedan återuppta dansen efter samtalet.
• Att tala mellan danserna - De flesta vana dansare börjar inte dansa så fort en tango sätter igång, utan utbyter först några meningar i början på varje stycke. Det är i själva verket okej att vänta ganska länge med att gå in i kramen och stega iväg, och den som börjar mycket tidigare än resten av golvet kommer att behöva stå och stampa ett tag. Om man inte vet vad man ska säga fungerar det utmärkt att kommentera musiken, till exempel att fråga sig vilken orkester som framförde stycket man just dansade till. Man kan också föra ett slags uttänjt samtal om vad som helst, där man i början av varje tango återupptar samma samtal och spinner vidare på tråden man redan har påbörjat. Slutligen så går det naturligtvis också bra att vara tyst och bara njuta av stämning och synintryck i lokalen innan man dansar vidare.
• Att visa att man vill fortsätta dansa - Det enklaste sättet att visa att man vill ta en dans till är att inte göra någonting. Så länge ingen säger tack gäller den tysta överenskommelsen att man fortsätter med ytterligare en tango. Om du har dansat länge och är rädd att den andra helst skulle vilja avsluta men inte riktigt vill säga det, så kan du förstås säga rent ut att du gärna dansar mer, så att den andra förstår att det är upp till honom eller henne att avsluta. Om du vill dansa mer ska du helst inte säga "Ska vi ta en till?" eftersom det kan tolkas som att du vill dansa en dans till men inte mer.
• Att applådera orkestern - När det är dans till levande orkester visar man uppskattning för musikernas insats genom att vända sig mot den och applådera efter varje stycke.
• Att inte kritisera sin partners dans - På en milonga är det sociala mötet i centrum och inte danstekniken. Det är alltså inte rätt tillfälle för att rätta eller undervisa sin partner, i synnerhet inte ifall hon eller han inte uttryckligen ber om det.

Avslutningen av den gemensamma dansupplevelsen måste ske på ett sätt så att båda tar en positiv bild med sig av mötet.

• Att dansa tre tangor - Det vanliga är att man dansar åtminstone tre eller fyra tangor med en person innan man tackar för sig och byter partner. Har man inget särskilt skäl är det smått oartigt att inte dansa tre danser, även om regeln förstås inte är huggen i sten. Särskilda skäl kan vara att man har fått en hög klack i foten och har ont eller att sista bussen går snart. Skäl som knappast är giltiga är att en annan dansare som man hade tänkt bjuda upp blir ledig eller att personen man dansar med inte hade den nivå man hoppades. Om den som bjöd upp uppenbarligen inte alls dansar på samma nivå eller om partnern har ett sätt att dansa som är alltför belastande för en själv kan det vara rimligt att göra undantag från regeln. Ett annat undantagsfall är om det spelas flera minuter långa elektrotangolåtar, där ett par av dessa i tid motsvarar tre eller fyra vanliga tangor.
• Att aldrig avbryta mitt i dansen - Att avbryta mitt i en dans är uppseendeväckande och bör undvikas in i det sista. Smärta eller ett kränkande bemötande ger förstås rätt att avbryta när som helst. Om du känner din danspartner mycket väl är det nog heller inga problem. Ifall du tvingas avbryta en dans mitt i, gör det så diskret som situationen tillåter.
• Att avsluta med ett tack - På tangospråk betyder det att man vill avbryta och byta partner om man säger "Tack" efter en tango. Därför bör man välja andra ord om man vill uttrycka sin uppskattning och ändå fortsätta dansa. Bägge dansarna tackar givetvis varandra för dansen när de väl avslutar.
• Att förbereda ett avslut - Ett bra sätt att göra avslutet mindre abrupt är att före sista tangon säga "Vi tar väl en till?" eller liknande. Då är den andra förberedd på att man vill tacka för sig efter den dansen. Man kan på samma sätt föreslå att man dansar en tanda (ett set av tre-fyra tangor) till, vilket också innebär att man förbereder sig för att säga tack efter det.
• Att gå av golvet tillsammans - Det är brukligt att den som förde följer den andra tillbaka till platsen där man först möttes efter dansen, så att ingen lämnas ensam mitt på pistan (dansgolvet).

Ödmjukhet är att inte framhäva sig själv på andras bekostnad. Att sträva efter mindre stolthet. Att låta det man gör vara viktigare än det man är.

• Att inte skryta - Låt hellre andra berömma din nivå eller erfarenhet än att du själv gör det. I Buenos Aires har man ett ord för en man som dansat så länge och fått en så fulländad gång att han förkroppsligar tangons själ: milonguero. Men ingen kan själv börja kalla sig milonguero - det är en hedersbetygelse från andra tangodansare.
• Att inte överskatta sig själv - Försök att ha en realistisk bild av din nivå, och tänk på att kommentarer du fäller också säger något om hur du ser på din egen nivå. En nybörjarföljare bör alltså tänka efter innan hon säger till en van förare att "det är mycket roligare att dansa med dig som verkligen kan föra än med de osäkra nybörjarkillarna - det ger mig ingenting att dansa med dem".
• Att inte skylla på sin partner - Om något går fel, försök då att tänka på vad du själv kunde gjort bättre. Ifall du tycker att det verkligen var din partner som gjorde fel, försök då att tänka på hur du skulle ha kunnat kompensera för det felet. Kritisera inte din partners dans om inte hon eller han uttryckligen har bett om det.
• Att inte envisas med en figur som inte fungerar - Om du försöker dig på något som inte fungerar, så är det bäst att låta bli att utföra just den saken med den partnern. Motstå frestelsen att försöka bevisa för dig själv eller någon annan att du minsann kan det här. Det är viktigt att anpassa sig efter varandras nivå, och om du envisas med att försöka med en viss figur som den andra (eller för den delen du själv) inte har de tekniska förutsättningarna att klara av så framkallar du förmodligen en känsla av otillräcklighet eller olust hos den andra.