tangomusik :: några kända namn

Inom tangomusiken har varje orkester sitt eget karaktärisktiska sound. Därför är det naturligt att först och främst ta berömda orkesterledare som utgångspunkt när man vill närma sig den argentinska tangons tonvärld. Här följer några nedslag bland viktiga trendsättare i tangons historia.

Francisco Canaro

När tangon växte fram i början av 1900-talet var Francisco Canaro (1888-1964) snabbt en ledande orkesterledare. Sprungen ur svår fattigdom erövrade han så småningom såväl Buenos Aires som Paris, och dirigerade framgångsrikt allt från kvintett (Quinteto Pirincho) till de största tangoorkestrarna, som till och med inkluderade orgel, klarinett och sordinerad trumpet. Han har gjort fler inspelningar än någon annan orkesterledare inom argentinsk tango: långt över 3000 stycken.

Carlos Gardel

Carlos Gardel (1890-1935) är tidernas mest omtalade tangosångare. Som immigrant i Buenos Aires tangokvarter kom han att bli den som mest av alla förkroppsligade tangons själ, och med sin uttrycksfulla barytonstämma och sitt filmstjärneleende hade Gardel en lysande karriär, innan han omkom i en flygplansolycka. Många av hans inspelningar lämpar sig mer att lyssna till än att dansa till, framför allt de där han blott ackompanjeras av gitarr. Även hos tangodansarna lever han dock vidare med några av sina kompositioner, exempelvis tangon Volver.

Carlos Di Sarli

Tack vare sin förmåga att uttrycka en sofistikerad enkelhet i musiken har Carlos Di Sarli (1903-1960) blivit favorit hos både dansare och lyssnare. Han är en stor välsignelse för tangolärare, som mer än gärna rekommenderar Di Sarlis musik till sina nybörjare, eftersom inspelningarna har ett långsamt och tydligt tempo, utan att för den sakens skull sakna finess och originalitet.

Osvaldo Fresedo

Särskilt omtyckt av de övre samhällsskikt där han själv hade sitt ursprung, blev Osvaldo Fresedo (1897-1984) en av de mest populära och mest produktiva orkesterledarna i tangons historia, med över 1250 inspelningar under sin 63 år långa karriär. Under en period höll han hela fem orkestrar igång samtidigt på olika kabaréer och biografer, så att han var tvungen att gå runt och åtminstone visa upp sig på flera ställen varje kväll. Fresedo tvekade inte att introducera nya instument i orkestrarna och hans musik utvecklades ständigt efter.

Juan D'Arienzo

Med smeknamnet "Rytmkungen" (El Rey del Compás) var Juan D'Arienzo (1900-1976) den som lade grunden för guldåldern, den lysande period inom tangon som sträcker sig från mitten av 1930-talet till början av 1950-talet. D'Arienzos stora insats bestod i att bryta en trend där tangoorkestrarna alltmer blev ackompanjemang bakom sångsolister, för att i stället återgå till musik där orkesterns stadiga rytmer stod i dansarnas tjänst.

Osvaldo Pugliese

Osvaldo Pugliese (1905-1995) skrev och framförde dramatiska arrangemang, som drar åt konsertant tango utan att förlora kontakten med en dansvänlig grundpuls. Från 1920-talet och ända till 1960-talet influerade Pugliese tangomusiken som kompositör. Hans första inspelningar med egen orkester kom 1943, däribland tangon La Yumba, fortfarande ett av de mäktigaste tangostyckena som skrivits. Rytmiskt sett är Puglieses tangor mer krävande än genomsnittlig tangomusik, och de spelas därför ofta lite senare på kvällen, när det har börjat tunnas ut i nybörjarleden och golvet allt mer intas av erfarna dansare som vill dansa en så uttrycksfull tango som möjligt.

Ástor Piazzolla

Tangons store innovatör och skaparen av musikstilen tango nuevo hämtade inspiration från jazz och modern konstmusik. Ástor Piazzolla (1921-1992) var själv en hyllad bandoneonist, men framför allt är det som kompositör som han har gett ett bidrag utan motstycke till den argentinska tangon. Han vände dansarna ryggen och ville göra konsertmusik; därför spelas hans musik spelas sällan på milongorna, med undantag av enstaka verk som även dansarna tagit till sitt hjärta, till exempel den melankoliskt drömmande Oblivion.

Gotan Project

Elektrotango blev efter millennieskiftet en stark trend både inom tangon och hippa klubbmiljöer. En fransk-schweizisk DJ-duo slog sig ihop med en tangogitarrist och slog igenom stort med albumet La Revancha del Tango (2001), där rytmer från klubbmusik kryddas med bandoneon och brottstycken av tangotexter. Gotan Project förblir trots mindre starka uppföljaralbum en av de stora grupperna inom elektrotangon, en genre där antalet grupper ökar ständigt och kopplingen till tangon blir allt mindre märkbar i musiken. Den konsert som Gotan Project håller på det nya operahuset i Köpenhamn i juli 2006 är symptomatiskt för hur elektrotangon, liksom den klassiska tangon, har blivit en del av kulturetablissemanget.

Se även avsnittet om musik i vår tango-FAQ