tango-FAQ

Här hittar du svar på vanliga frågor om tango. Det finns olika avsnitt:

• Allmänt om argentinsk tango
• Olika typer av tango
• För dig som vill prova på tango
• För nybörjare och andra tangodansare
• Tangomiljön
• Tangomusik
• Klichéer och myter

• Vad är argentinsk tango? - Argentinsk tango är en musikgenre och en pardans från 1900-talets början som har sitt ursprung i Buenos Aires immigrantkvarter. Sedan mitten av 1980-talet har tangon fått stor spridning över hela världen. Dansen har två ansikten: dels den koreograferade, spektakulära showtangon, dels den improviserade och mer innerliga sociala tangon.
• Vad skiljer tango från andra pardanser? - De flesta pardanser baseras på grundsteg och olika turer, där mannen och kvinnan lär sig sina respektive steg och sedan dansar dem tillsammans. I argentinsk tango finns det inte lika fasta strukturer att rätta sig efter. Tangodansare lär sig ett antal rörelser och att tydligt föra och följa dessa. Sedan kan de i varje ögonblick välja ett steg som passar till musiken, stämningen, det som partnern gör och hur de andra dansparen rör sig över golvet. Argentinsk tango är alltså improviserad i högre utsträckning än många andra pardanser. Kanske är det också därför som tangon rymmer många olika känslolägen; även om melankoli är den känsla som många starkast förknippar med tango, så finns det lika stora möjligheter att uttrycka glädje, lekfullhet, retsamhet, passion eller dramatik.
• Tävlar man i tango? - Tills för inte så länge sedan var svaret att de som dansar argentinsk tango inte tävlar, utan bara de som dansar tango som en av de fem standarddanserna i tiodans. Nu har det emellertid börjat dyka upp mästerskap här och var, och även om tangon egentligen inte har någon världsomspännande paraplyorganisation, så arrangeras det årligen i Buenos Aires sedan 2003 något som kallas världsmästerskap (El Campeonato Mundial de Baile de Tango). Fortfarande är det många inom tangon som menar att det i grunden är en social dans och att tävlingaktiviteter rimmar illa med detta. Argentinsk tango är heller inte standardiserad och reglementerad som de renodlade tävlingsdanserna, och det kan förstås vara problematiskt att bedöma och jämföra dansare när det inte finns någon given auktoritet som kan säga vad som är rätt och snyggt eller fel och fult.
• Vad betyder ordet "tango"? - Den hypotes som har vunnit störst gehör bland dem som intresserar sig för tangons etymologi är att "tango" skulle vara ett ord av afrikanskt ursprung. Det användes i olika delar av Amerika långt före dansen kom till - då med betydelsen "samling av negrer för dans till trummor" ("negrer" används förstås här i ett historiskt sammanhang). Analyser av språk som talades av slavar som förts till Amerika har visat att ordet där betydde "sluten plats som kräver tillstånd för att beträdas". Slavhandlare kallade platser där slavarna hölls fångna för "tango". En helt annan hypotes som man kan höra ibland är att "tango" skulle vara latin, till exempel i betydelsen "jag spelar (ett instrument)". Den hypotesen kan numera sägas vara helt avskriven i brist på andra bevis än att orden råkar likna varandra. Summa summarum tror man alltså att ordet "tango" betydde "sluten plats där svarta samlas för att dansa" innan det användes för dansen tango.
• Vad är en "milonga"? - Milonga är ett ord med flera betydelser i tangovärlden. Det är namnet på en av de danser som tangon har utvecklats från, och som fortfarande dansas på tangokvällar. Men milonga är också namnet på ett uppklätt danstillfälle för tango, samt namnet på den lokal där sådana tillställningar brukar äga rum.
• Hur ser tangos grundsteg ut? Är det "salida" det heter? - Många av dagens pedagoger undviker att ta något grundsteg som utgångspunkt för sin tangoundervisning, och det finns heller inget som motsvarar grundstegen i andra pardanser som foxtrot, mazurka eller salsa. Ändå får man ibland höra folk säga att tangons grundsteg heter salida och löper över åtta taktslag. Salidan är en kvarleva från tiden när de koreograferade tangoshowerna gjorde sitt segertåg över världen. De turnerande dansarna ville undervisa ett färdigt paket, som på en timme gav eleverna känslan av att kunna prestera något som påminde om det som de just fått se på scenen, utan att man behövde gå in på mer krävande teknik för att föra och följa. I den sociala tangon har salidan dock mycket begränsad användbarhet: på ett trångt dansgolv kan man inte förvänta sig att kunna utföra så långa stegsekvenser utan att någon kommer i vägen. Många menar också att improvisationen hämmas om man blir alltför beroende av salidan som grunden för tango. Modern tangoundervisning bygger i stället på att föra och följa ett steg i taget, framåt, bakåt eller åt sidan, för att fritt improvisera fram stegsekvenser till musiken.
• Vilka steg ingår i en salida? - Av någon anledning blir detta alltid följdfrågan när man har kommit med en lång utläggning om att salidan knappast är tangons grundsteg, utan snarare en historisk genväg till ytlig upplevelse av tango. Nybörjare vill ofta ändå lära sig salidan, kanske just för att få en starkare upplevelse av att kunna dansa tango, ytlig eller ej. Det ska medges att det är en vacker stegkombination, men ändå: om tango är en ny dans för dig och du har tänkt att använda beskrivningen nedan för att nöta in stegen, så använd sedan kombinationen med måtta - många begränsar sin improvisationsförmåga genom att överutnyttja salidan. Den vanligaste varianten är hur som helst
  
  
  1. Framåtsteg för kvinnan med vänster, bakåtsteg för mannen med höger
  2. Sidosteg, åt höger för kvinnan, åt vänster för mannen
  3. Bakåtsteg med vänster för kvinnan, framåtsteg för mannen med höger ben på utsidan av kvinnans högra ben
  4. Bakåtsteg med höger för kvinnan, framåtsteg med vänster för mannen
  5. Kors med vänster fot framför höger för kvinnan, samling med höger fot intill vänster för mannen
  6. Bakåtsteg med höger för kvinnan, framåtsteg med vänster för mannen
  7. Sidosteg, åt vänster för kvinnan, åt höger för mannen
  8. Tyngdöverföring, till höger fot för kvinnan, till vänster fot för mannen

• Vad är rioplatensisk tango? - Rio de la Plata är den långa havsvik som ligger mellan Argentina och Uruguay. Ländernas huvudstäder, Buenos Aires respektive Montevideo, gränsar bägge till viken, och i bägge städernas immigrantkvarter fanns det tango i dansens barndom. Den som säger rioplatensisk tango vill förmodligen betona att dansen inte bara härstammar från Argentina utan också från Uruguay, men det handlar alltså om precis samma dans som den argentinska tangon.
• Vad är ballroom-tango? - När man tävlar i tiodans ingår tango som en av de fem standarddanserna, och - kanske lite förvånande - inte i latin-delen. Tiodansens tango och ballroom-tango är samma sak. Det är den europeiska societéns standardisering av den argentinska tango som i många former och varianter erövrade Paris under första hälften av 1900-talet. Man kan se det som kitsch eller förfining, men resultatet är en form av tango som använder sig av några av de mest typiska tangodragen, samtidigt som dansfattningen mer leder tankarna till wienervals.
• Vad är finsk tango? - Finsk tango härstammar från den argentinska tangon, men danserna är idag helt olika; den finska tangon påminner mer om foxtrot. Till skillnad från den argentinska tangon har den finska tangon fortsatt att vara en renodlad social dans; den är därför befriad från komplicerade figurer och stegsekvenser. Dansfattningen är en nära kram. Finsk tangomusik är mycket taktfast och utan fraseringar, och håller sig i högre utsträckning till ett melankoliskt stämningsläge.
• Vad är skillnaden mellan showtango och social tango? - Social tango och showtango skiljer sig dels i syftet och dels i utförandet. Den sociala och mest ursprungliga tangon är en sällskapsdans som vill vara behaglig för dansparet och för de andra paren på dansgolvet. Showtango är konstnärlig underhållning för publik och innehåller många element som inte hör till den traditionella tangorepertoaren, såsom lyft och höga bensparkar.
• Vad är queertango? - Queertango är tango ur ett queer-perspektiv. Queerteorin ifrågasätter att heterosexualitet ska vara normen, och försöker ofta blottlägga hur olika strukturer och traditioner i vårt samhälle nedvärderar allt som avviker från det heterosexuella. Inom queertangon är det särskilt föreställningen om att mannen ska föra och att kvinnan ska följa som man vänder uppochned på. Genom att dansa på andra sätt - till exempel låta en kvinna föra en man, eller en man föra en man - så upptäcker man hur tangon kan se ut om man inte låter sig begränsas av normerna. Många som dansar queertango menar att man inte bör använda ordet "man" synonymt med ordet "förare" och inte heller kalla "följarrollen" för "kvinnans roll". En kvinna som för i tango håller alltså enligt det tankesättet inte på att "dansa man" utan hon är i färd med att "dansa förare". Allt detta är delar av queertangons teoretiska sida; man kan också se mer jordnära uttryck av queertango, där man helt enkelt säger rakt ut att man inte behöver vara heterosexuell för att vara välkommen, och att man inte behöver låta sitt kön bestämma vilken roll man antar i dansen.

• Behöver man en partner och dansar man alltid med samma person? - Inom kursverksamheter är det vanligt att man försöker hålla jämna par och att man därför får förtur om man anmäler sig med partner. Men ofta byter man sedan partner flera gånger under varje lektion för att man ska lära sig att föra och följa på ett sätt som alla förstår. När man går ut och dansar tango kan man komma ensam och bjuda upp någon känd eller okänd dansare, och även om man kommer i par är det vanligt att man byter tangopartner några gånger under kvällens gång.
• Är det svårt att lära sig argentinsk tango? - Att lära sig argentinsk tango är ungefär lika svårt som att lära sig att rida, att spela fotboll eller att utöva yoga. Det säger sig självt att man inte kan förvänta sig att helt och hållet behärska någon av dessa aktiviteter utan att anstränga sig. Men precis som alla kan klara att göra solhälsningen, kicka lite boll på en bakgård eller skumpa runt på en islandshäst, så kan också alla ha kul i argentinsk tango redan från början, även om det är svårt.
• Är tango en dans för mig som aldrig förr har dansat över huvud taget? - Det går utmärkt att börja med tango om man inte har dansat förut. Argentinsk tango innehåller många dimensioner, och varje person har därför stora möjligheter att hitta något att tillföra sin partner i dansen. Om man inte är smidig så kanske man är musiklisk, om man inte kommer ihåg olika steg så bra så kanske man är duktig på att improvisera och utforska dansen, om man inte tycker att man kan dansa alls så kanske man kan vara ett strålande glädjeknippe, etcetera.
• Hur lång tid tar det egentligen att lära sig tango? - Att börja dansa tango tar inte lång tid; efter en timmes introduktion är de flesta redo att ta några steg ute på dansgolvet (se också sidan om hur du lär dig tango på 60 sekunder!). Men det finns sedan mycket mer att lära för att göra sin dans mer varierad och mer njutbar. I själva verket kan man dansa tango i många år och hela tiden utvecklas allt mer, vilket är bra på många sätt: man känner hela tiden att man finner något nytt i tangon och man riskerar inte att tröttna på grund av att man saknar utmaningar. Många som frågar hur lång tid det tar att lära sig undrar ofta hur lång tid det tar innan man känner sig bekväm med att gå ut och dansa, så att man inte alltid behöver koncentrera sig fullt på själva dansen; de flesta som har gått kurs i ett par terminer och samtidigt dansat lite utanför lektionerna börjar känna sig mer bekväma i sin dans.
• Hur väljer man tangolärare? - Gå till en tangokväll och tala med dansare där som har provat många lärare, och be om råd. Fråga särskilt dansare vars dans du beundrar ifall de kan tipsa om någon lärare. Många kommer att säga att det beror på vad du är ute efter; be dem i så fall ge exempel på olika lärares styrkor. Undvik att välja lärare efter nationalitet eller hur snygg hemsidan är. Om du inte har någon att fråga kan du försöka gå på prova på-lektioner för att se om du gillar stämningen. Undvik i så fall att välja lärare efter hur häftiga figurer du lär dig på prova på-lektionen; välj i stället den lärare som ger dig tips om kroppshållning, teknik och musikalitet, vilket vittnar om mer långsiktiga mål.
• Vilka skor passar för tango? - Det viktigaste, särskilt för kvinnliga dansare, är att sulan inte har för fast grepp mot underlaget så att det går att snurra runt utan att anstränga knäna. Många kvinnor dansar i högklackat, men sneakers går också alldeles utmärkt och är mer vilsamt för fötterna. Om kvinnan ska välja högklackat med öppen tå eller ej är en avvägning: en öppen tå ger bättre balans, men om man dansar med nybörjare känner sig bägge parter säkrare om det åtminstone finns något skydd mot söndertrampade tår. För männen är det egentligen inte så noga vilka skor man väljer, bara de inte är för stora och klumpiga. Om mannen har skor med lite klack miskar risken att han lutar sig för mycket bakåt i dansen.
• Hur klär man sig för tango? - Många, men inte alla, klär upp sig inför milongor (tangokvällar), medan det är avslappnad vardagsklädsel som gäller på lektioner. När man går ut varierar klädseln så mycket att det är lättast att nämna några exempel på vad man inte bör ha på sig av hänsyn till dansen. Paljettlinnen kan skava mot din partners arm, fantasifulla fjäderkreationer kan hamna i ansiktet på den du dansar med och alltför kraftig parfym kan besvära din partner, så undvik allt detta. Tajta kjolar kan begränsa dina egna rörelser, så prova att ta några ordentliga steg innan du bestämmer dig för en sådan.
• Är tango svårast för mannen eller för kvinnan? - Många som lär sig tango uppfattar att männen har det svårare till en början. Det skulle kunna bero på att män i allmänhet har mindre vana vid att röra sig graciöst än kvinnor, eller kanske på att förarrollen i början har fler svårigheter att övervinna än följarrollen. Männen måste visa bestämdhet i förningen och samtidigt ha kontroll över sin egen kropp. Kvinnorna kan till en början inta en mer passiv roll i kommunikationen och kan lättare tänka på sin kroppshållning och sin stegteknik. Däremot kan man hävda att kvinnans roll på högre nivåer är mer komplex: hon måste tillföra energi i dansen och ändå vara följsam, medan mannens förning är enklare att kombinera med att tillföra energi. På ännu högre nivåer är det svårt att säga att ena rollen är svårare än den andra, eftersom båda måste uppvisa följsamhet samtidigt som de aktivt tillför energi, båda måste vara såväl bestämda som smidiga.
• Någon har sagt att "tango handlar bara om att gå" - hur hänger det ihop med de komplicerade snurrar och benkrokar som man ser i tango? - Gången, eller la caminata, är en av tangons grundpelare. Dansen utvecklades till taktfast musik i ett bekvämt gångtempo, och den som går bra dansar också bra. Men det tar tid att lära sig att gå bra; i Buenos Aires har man till och med ett särskilt ord för de manliga dansare som genom tiotals år av daglig tangodans har fått en tillräckligt tangomässig gång: milongueros. Vanlig gång har alltså mycket hög status i tangovärlden, och ett starkt kännetecken för olika kända tangodansare är deras personliga gångstilar. Det innebär också att man i någon mån ser ner på figurer och komplicerade steg, vilket inte sällan uttrycks som att vem som helst kan lära sig en figur, men att det tar tid och ansträgning att lära sig att gå. Tango handlar då till syvende och sist "bara om att gå", men det är inte så bara, trots att la caminata till synes är det lättaste inom dansen.

• Hur länge bör man ha dansat innan man går ut på en milonga? - Du bör ha dansat länge nog för att ha ett hum om hur argentinsk tango fungerar. Om du till exempel har gått en timmes prova-på så har du förmodligen allt som krävs, åtminstone om du är uppmärksam på hur man visar hänsyn för andra par på dansgolvet. Allt för många gör misstaget att vänta veckor, månader och år innan de känner sig redo för att gå ut på tangokväll.
• Hur många danser är normalt att dansa innan man byter partner? - Traditionellt sett byggs musiken upp i sammanhängande tandor om tre eller fyra låtar, varefter det är tänkt att man ska byta danspartner under den korta paus som kallas cortina. Även om få av dagens svenska tangodansare följer den regeln, så fullföljer man normalt sett åtminstone tre tangor om man inte vill vara oartig mot sin partner. Om det är stor skillnad i nivå på dansarna kan det bli färre danser, men det är aldrig okej att avbryta mitt i en tango om man inte är god vän med den man dansar med eller har alldeles särskilda skäl. Om två dansare trivs bra ihop är det inte ovanligt att de fortsätter tillsammans under långt mer än en tanda - det är helt upp till var och en att avgöra när det är dags att tacka för dansen (se även sidan om vett och etikett inom tangon).
• Jag ska på festival och ta workshops - vilken nivå ska jag välja? - Ofta finns det beskrivningar av nivåer utifrån hur länge och ofta man har dansat, vilka figurer man kan utföra etcetera. Tyvärr är det få som verkligen följer de riktlinjerna när de anmäler sig, utan de flesta tycker det verkar roligare att gå på en högre dansnivå än de själva egentligen har uppnått, trots att det vore mest hänsynsfullt mot lärarna (som ska planera undervisningen) och de andra i gruppen (som man eventuellt kommer att dansa med vid partnerbyten) att inte ta på sig mer än man klarar. Ett bra sätt är att fråga sina ordinarie lärare om de kan rekommendera en viss nivå på en viss festival. Om man redan har gått tangokurs ska man inte välja nybörjarnivån, annat än om man verkligen vill ta om allt från grunden. En viktig sak att tänka på är att lärarparen på en festival oftast roterar och undervisar på alla nivåer - man får alltså lika bra undervisning oavsett vilken nivå man väljer, så det handlar mest om vilken nivå man tror skulle göra mest nytta för sin egen dans. Väljer man en hög nivå kan man få inspiration genom att på workshopen lyckas utföra en mycket svårare figur än man sedan kan klara på dansgolvet, men man riskerar att tekniken är för svår att ta till sig, samt att man hindrar övriga i gruppen från att få den avancerade lektion som de behöver. Väljer man en låg nivå kan man lära sig teknik och figurer som man sedan direkt kan använda även i social dans, men man riskerar beroende på sin egen inställning att man kommer att tycka att lektionen var för trivial.
• Hur får jag dansa mer? - Om du sitter och tittar mycket på andra som dansar men inte bjuder upp själv - då är det dags att bjuda upp mer om du vill dansa mer. Med leende på läpparna och deodorant i armhålan har du stora utsikter att lyckas. Om du faktiskt är flitig med att fråga, men ändå får nobben av dem som du brukar vilja bjuda upp - se dig då om i lokalen: finns där några som du aldrig har försökt bjuda upp? Fundera då över varför du aldrig har bjudit upp dem och övertyga dig själv om att det skälet är ett dåligt skäl.
• Hur får jag dansa mer utan att själv bjuda upp? - Det är lättare att bli uppbjuden om man visar att man vill dansa. Du kan till exempel stå nära dansgolvet och söka ögonkontakt med dem som du skulle vilja bli uppbjuden av. Försök se efter var i lokalen flest dansare blir uppbjudna och håll dig där. Om du sitter långt in bland bord och stolar, eller om du sitter inbegripen i ett nära samtal med någon person, så kommer folk förmodligen att anta att du inte är intresserad av att dansa tango just då.
• Hur får jag dansa mer med de duktiga? - Det säkraste sättet att öka dina möjligheter att dansa med goda dansare är att se till att själv hela tiden utveckla din dans, så att du kan bjuda nya och gamla partner på positiva överraskningar. Då kommer du att bli en allt mer attraktiv danspartner och på ett naturligt sätt dela allt fler av kvällens danser med mer erfarna tangodansare. Det är också vikigt att bli en del av den sociala miljön. Genom att vara öppen, glad och vänlig gentmot alla blir du förhoppningsvis känd som en trevlig prick som folk gärna tar en dans med. Se också till att själv dansa med så många som möjligt oavsett deras nivå. Dels för att folk lätt uppmärksammar om du har den föga uppskattade attityden att bara vilja dansa med sådana som är bättre än du själv. Dels för att en nybörjare idag kan vara en skickligare dansare än du själv om bara ett par år, och då kommer att minnas om du var tillmötesgående eller ej. Om du redan ikväll vill dansa med dem som är mest populära i tangomiljön kan du prova att helt enkelt gå fram och bjuda upp. På så vis kan du eventuellt få några danser med någon av dem som du ser upp till, vilket är inspirerande och utvecklande. Det finns förstås en risk att man i längden inte kan ge lika mycket tillbaka om man ofta bjuder upp en mer erfaren dansare, så här gäller det att känna sig själv: är jag modig nog att ta initiativ till inspirerande danser, och är jag hänsynsfull nog att inte överutnyttja någon duktig dansares goda vilja? De flesta, oavsett nivå, vill trots allt dansa med så goda tangodansare som möjligt, och mycket handlar det om att både ge och ta i tangomiljön.
• Hur ska jag göra för att lära mig tango så snabbt som möjligt? - Odla en attityd hos dig själv att alltid vilja förbättra din dans. Steg och figurer i tangon är inte något man "kan" eller "inte kan" - även om du klarar att föra eller följa en viss figur så finns det alltid mer att förbättra: bättre kroppshållning, mer precis steglängd, säkrare rytm, närmare kontakt med partnern, mer avslappnade rörelser, och så vidare. Se varje dans som en ny möjlighet till att förbättra din tango. Om något inte fungerar, så tänk aldrig att det var din partners fel och att du minsann skulle ha klarat det utmärkt med en annan partner - tänk i stället efter hur du hade kunnat underlätta för din partner och kanske kompensera för hans eller hennes brister, så att ni tillsammans hade haft en behagligare dans. Då utvecklas du snabbare.

• Hur gamla är folk som dansar tango? Är inte tango lite mossigt? - Tangomiljön är speciell genom att den faktiskt ofta lyckas blanda olika generationer. De flesta som dansar är mellan 20 och 60 år, och man ser ofta en ganska jämn åldersfördelning. Många dansar och umgås kanske mest med folk som är av ungefär samma ålder, men på de flesta ställen är det ändå en blandad miljö utan vattentäta skott mellan generationerna. Vid mer intensiva danstillfällen som festivaler och tangomaraton dominerar de yngre dansarna; de är i allmänhet mer villiga att förskjuta dygnsrytmen, och har också bättre fysiska förutsättningar för att dansa många timmar om dagen.
• Får kvinnor bjuda upp? - De flesta svenska tangodansare är överens om att de danskvällar när kvinnorna vackert fick sitta och vänta på att bli uppbjudna tillhör en svunnen tid. I praktiken finns det förstås alltid personer som vill hålla på traditioner, men det är i allmänhet inte alls ovanligt att både män och kvinnor bjuder upp. Däremot så kan det hända att en person av olika skäl tackar nej till att dansa, men då beror det nog på andra saker än brott mot förlegade konventioner. Det kan vara att personen vill vila, är mitt uppe i ett samtal, väntar på att få dansa med någon särskild, misstänker att skillnader i tangonivå skulle göra dansen mindre njutbar, etcetera. Men det är inte fel att fråga.
• Varför är det mannen som för? Får inte kvinnan bestämma någonting? - Även om det är absolut vanligast att mannen för och att kvinnan följer så förekommer det att två dansare av samma kön bildar par eller att kvinnan för mannen. Oavsett vem som för eller följer så är det heller inte så att en aktivt bestämmer allt och den andra passivt lyder. Ju mer man utvecklar sin tango, desto mer inser man att både förarrollen och följarrollen kräver att man är bestämd ibland, följsam ibland och att man alltid lyssnar uppmärksamt på vad den andra föreslår.
• Är det överskott på kvinnor i tangon? - Till nybörjarkurser är det så gott som alltid fler kvinnor än män som anmäler sig. Om man är kvinna och vill börja dansa kan det vara en god idé att hitta en man som också är sugen, eftersom många lärare vill ha jämn könsfördelning på kursen. På tangokvällar är könsfördelningen betydligt jämnare - åtminstone i Lund-Malmö-regionen - så att det ibland saknas män och ibland kvinnor, men att det ofta är någorlunda jämnt fördelat. Det kan för övrigt verka lite nedvärderande att säga att det är "överskott" av endera könet; då är det bättre att säga att det var fler kvinnor eller fler män, eller att det saknades kvinnor eller män.
• Det känns som att det finns en klick av duktiga dansare som bara dansar med varandra - varför är det på det viset? - De flesta som är ute och dansar vill försäkra sig om att ha en bra kväll. Olika personer har olika mål med sina tangokvällar, men för den som vill ha något slags garanti är det givetvis tryggare att dansa med dem man känner sedan tidigare, som man vet gör att man kommer till sin rätt. Även om det finns goda möjligheter att man skulle uppskatta även danser med främlingar och nybörjare, så har man ändå ett mer säkert alternativ i att hålla sig till sitt vanliga gäng. Som i alla sammanhang innebär sådana garderingar mindre möjligheter till positiva överraskningar, så de som är av en mer utforskande natur kommer nog ändå att välja att uppleva nya möten. Det finns också duktiga dansare som vill bidra till en dynamisk tangomiljö och därför försöker dansa med många olika personer. Om andra dansare bara vill dansa med varandra så är det inte så mycket man kan göra något åt - då får man låta dem bilda sin enklav och själv utvecklas tillsammans med andra.
• Vad är en hardcore-dansare? - Dansare som har blivit riktigt bitna av tango åker Europa runt för att delta på så många festivaler och maraton som möjligt. De bryr sig ofta inte längre så mycket om att gå på workshops under festivalerna, utan koncentrerar sig helt på de långa nätterna av social tangodans med andra lika frälsta dansare. Sådana hardcore-dansare prioriterar tango mycket högt under en kortare eller längre period i livet.
• Vad är en icke-tangokompis? - Inbitna tangodansare som tillbringar mycket tid i tangomiljön har till slut många tangovänner, men kan naturligtvis allt eftersom tiden går tappa kontakten med de vänner som inte dansar. Därför räknas det som en god ursäkt att inte dyka upp på den vanliga tangokvällen om man i stället ska gå ut med sina icke-tangokompisar, det vill kompisar som inte dansar tango. Ordet används förstås med glimten i ögat.

• Vad är kännetecknande för genren tangomusik? - Tangomusik är i grunden skriven för att dansas till, och följer oftast ett jämnt och stadigt gångtempo. Samtidigt försöker musiken genom böljande fraseringar och markerade betoningar ge dansarna möjlighet att uttrycka ett brett spektrum av känslor, allt från melankoli och dramatik till uppsluppen glädje.
• Vilka instrument ingår i en tangoorkester? - En tangoorkester består normalt sett av en stråksektion med kontrabas, cello och fioler, en bandoneon-sektion med bandoneoner, samt en rytmsektion med piano och kontrabas. Tvärflöjt har också varit ett vanligt tangoinstrument redan från genrens barndom. Genom tiderna har också andra instrument tillfälligt tagits in i orkestrarna: i Canaros inspelningar kan man få höra sordinerad trumpet, och Fresedo kunde plocka in både harpa, vibrafon och varsamma trummor - inget av dessa instrument har emellertid blivit något stående inslag i tangomusiken. Orkestern kan spela instrumentalt eller ackompanjera en sångare.
• Vad är en bandoneon? - En bandoneon är en svårspelad dragspelsvariant som utvecklades av tysken Heinrich Band som substitut för kyrkorglar i fattiga församlingar. En skepparhistoria förtäljer att den första bandoneonen som kom till Buenos Aires anlände med det svenska lastskeppet Landskrona 1868, och att en sjöman där lämnade ifrån sig den i utbyte mot sprit. Hur det än må vara med den saken så var det europeiska immigranter som tog med sig bandoneonen till Argentina, där tangomusikerna snabbt tog det till sitt hjärta. Numera är "djävulens instrument" ett av viktigaste för att det ska låta tango om musiken, och i de flesta tangokonstellationer ingår det en bandoneonist.
• Vad är en orquesta típica? - En orkester som spelar tango till dans kallas orquesta típica, vilket alltså är den traditionella formen av tangoorkester.
• Varför låter tangoinspelningar ofta gamla och raspiga? - Tangon uppstod i början av 1900-talet. Liksom de flesta musikaliska genrer har det sedan uppstått olika trender av förnyselse under olika tidsperioder. Under det första halvseklet var tangon huvudsakligen en dans för dansare, och därför lämpar sig fortfarande musiken från den tiden mycket bra för dans. Dessutom finns det en mycket stor mängd inspelningar bevarade, eftersom tangon erövrade salongerna i både Buenos Aires och Paris, vilket gjorde att det fanns en stor mängd aktiva tangomusiker. Inspelningstekniken var förstås inte så bra som idag, och därför är ljudkvaliteten varierande och ibland ganska dålig även om digital teknik gör det möjligt att frächa upp de gamla slagdängorna. Senare tangomusik har allt bättre ljud, men många kompositörer - till exempel Ástor Piazzolla - har velat göra mer konsertant musik som är svårare att dansa till. Av naturliga skäl är det därför få av dagens orkestrar som tillför ett nytt sound samtidigt som de bevarar dansvänligheten från den tidiga tangon, och merparten av musiken som spelas utgörs av oöverträffade original från tangons storhetstid.
• Vad är guldåldern? - Från mitten av 1930-talet till början av 1950-talet var tangon som störst, både i Europa och i Argentina. Många av de mest kända namnen inom tangon hade sin storhetstid eller påbörjade sina karriärer under den perioden, som därför kallas tangons guldålder.
• Vilken tangomusik ska jag köpa för att vara säker på att det går att dansa till? - Det mesta av tangon från guldåldern (ungefär 1935-1952) är bra att dansa till. Vill du ha ett namn att komma ihåg kan du till exempel ta musik av Di Sarli.

• Har man verkligen en ros i munnen? - Det som gjort att tangon har spritts från Argentina ut över hela världen är de spektakulära scenshowerna. Eftersom tangon är en mycket dynamisk och variationsrik dans lämpar den sig väl för uppvisningar, och ofta har man valt att förstärka tangons passionerade och sensuella drag genom attribut som är stereotypa för manligt, kvinnligt och kurtis, till exempel rosor, kvinnor i höga slitsar och klackar samt uppklädda män i hatt och handskar. Om man ser sådant under vanliga sociala tangokvällar handlar det ofta om lek med dessa stereotyper och inte om naturliga inslag i tangomiljön.
• Är det sant att en man som är tillräckligt duktig på att föra kan dansa tango även med en kvinna som aldrig tidigare har försökt? - En duktig förare kan mycket riktigt ofta dansa tango även med oinvigda dansare, men det går ju faktiskt också att dansa tango med ett kvastskaft. Uppfattningen om att det bara är mannens nivå som betyder något representerar en mycket begränsad bild av vad tangon har att erbjuda sina utövare. Det ligger givetvis också något nedvärderande i att påstå att kvinnor som under flera år tränat upp sina dansfärdigheter inte har mer att erbjuda sin danspartner än kvinnor som bara råkar ramla in på en milonga (tangokväll). I själva verket är kvinnans nivå lika viktig som mannens i skapandet av en gemensam dansupplevelse, åtminstone så fort man har högre ambitioner än att bara "ta sig igenom" en tango.
• Att hastigt vrida runt huvudet samtidigt som sin danspartner - är det den mest typiska rörelsen för tango? - De stiliserade huvudvridningarna är inget som är typiskt för argentinsk tango. Däremot ser man dem inte sällan i ballroom-tango, som dansas av dem som tävlar i tiodans. Ballroom-danserna är den europeiska 1900-talssocieténs standardiserade varianter av olika danser, och tangon som dansas i de sammanhangen skiljer sig ganska mycket från den argentinska, särskilt vad gäller hållning och stegvariation. Ett par rörelser som är mycket karaktäristiska för argentinsk tango är steget där kvinnan korsar ett ben framför det andra, kallat "korset" eller "cruzada", samt steget där kvinnan vrider sig så att hon går runt i en "åtta", eller en "ocho", framför mannen.
• Är det sant att tangon föddes på Buenos Aires bordeller? - Det finns en utbredd föreställning om att sjömän i argentinska hamnkvarter började dansa tango med varandra i syfte att förföra de prostituerade. Snarare är det så att man på bordellerna spelade musik för att underhålla de kunder som väntade på sin tur, och att man därför passade på att öva tango; på den tiden krävdes det ju att det fanns en orkester till hands för att man skulle kunna få musik att öva till, så musik var något av en lyxvara. Missuppfattningen kan ha uppstått eftersom det var på bordellerna som olika samhällsklasser möttes, och att det därför var där som historieskrivarna kom i kontakt med arbetarklassens musik och dans.
• Stämmer det att tango ursprungligen var en dans män emellan? - Vid 1900-talets början var Buenos Aires oerhört präglad av immigration: de nya invånarna var tre gånger fler än de usprungliga argentinarna. Immigranterna var huvudsakligen män, och bristen på kvinnor gjorde att inte vilka män som helst kunde gå ut och dansa med kvinnor. För att öva upp sin dansskicklighet och bli en attraktiv partner på tangoställen, milongas), gick männen och övade sinsemellan i särskila lokaler, prácticas, i åtminstone ett par år innan de kunde gå ut och bli introducerad för en kvinnlig tangodansare för första gången. Även duktiga manliga dansare fortsatte att gå till praktikor några kvällar i veckan innan milongorna, för att instruera nyare förmågor och för att själva få öva steg och figurer. Till milongorna gick man för att träffa kvinnor, men det var på praktikorna som dansen i sig stod i fokus.
• Är det många som raggar och gör närmanden i tango? - De flesta som sysslar med komplicerade pardanser som argentinsk tango ser det som en grov missuppfattning att det skulle handla om sexualdrifter och partnerletande. Visst händer det ofta att tangodansare blir ihop med tangodansare - men det gäller i lika hög grad de flesta andra sammanhang där folk tillbringar mycket tid tillsammans - arbetsplatser, körer, språkkurser, etcetera. Även om man i tangon har mycket kroppskontakt så följer den trots allt vissa bestämda mönster och är därför inte särskilt jämförbar med sexuella närmanden.
  © 2006 tango conTacto :: per berséus
  Kontakt: mejla tango@berseus.se eller ring +46 762 67 48 85
  Postadress: Rossings väg 4, 226 51 Lund
  Sidan uppdaterades den 1 september 2006 av webmaster@berseus.se