Enligt Yoga-sūtra kan den som utövar de tre inåtvända grenarna av aṣṭāṅga-yoga – de som tillsammans kallas behärskande (saṃyama) – få tillgång till en lång rad övermänskliga krafter. De första som nämndes var att se det förflutna och det framtida (vers 3:16), och att förstå alla varelsers språk (vers 3:17).
Patañjali fortsätter i de följande verserna att presentera fler av mystikens krafter, av vitt skilda slag, den ena mer häpnadsväckande än den andra. Eftersom det är en lång lista, så betar vi av flera stycken i den här artikeln. Håll i hatten!
Yoga-sūtra 3:18
संस्कारसाक्षात्करणात् पूर्वजातिज्ञानम् ॥१८॥
saṃskāra-sākṣāt-karaṇāt-pūrva-jāti-jñānam ||18||
Genom att direkt syna latenta intryck uppnås insikt i tidigare födslar.
saṃskāra – latent intryck
sākṣāt – se direkt
karaṇa – åstadkommande, utförande
pūrva – föregående, tidigare
jāti – födsel
jñāna – kunskap, insikt
Under utövandet av saṃyama kan vi se mer än vad vi brukar kunna se i ett vanligt tillstånd. Om detta verktyg appliceras på saṃskāra, de latenta intryck som har skapats under alla våra tidigare liv, kan vi också få kunskap om dessa levnadslopp.
Patañjalis världsbild är cyklisk och förutsätter att vi återföds på nytt varje gång ett liv når sitt slut (se vers 2:12-14). Intrycken från tidigare liv genererar nya handlingar, som i sin tur lämnar nya intryck efter sig.
Om Buddhas uppvaknande
Det sägs att Buddha satt en natt och mediterade under ett fikusträd när han först vaknade upp andligt, och fick insikt i hur världen fungerar.
Till att börja med såg han alla sina tidigare liv, och mindes allt från namnen han haft och yrkena han hade utövat till vilken mat han hade ätit.
Sedan såg han hur alla varelser genomgår återfödelse gång på gång, och hur våra tidigare handlingar driver på denna karmiska cykel.
Och till slut infann sig Buddhas frigörelse, då vissa menar att han också fick total insikt i de fyra sanningar som sedan blivit en central grundsten i buddhismen.
Se artikeln om vers 2:35-39 för en litterär beskrivning av Buddhas natt under trädet.
Yoga-sūtra 3:19
प्रत्ययस्य परचित्तज्ञानम् ॥१९॥
pratyayasya para-citta-jñānam ||19||
Via sinnenas bilder uppnås kunskap om andras sinnen.
pratyaya – bild i sinnet
para – annan
citta – sinne, tanke, intelligens
jñāna – kunskap, insikt
Yoga-sūtra 3:20
न च तत्सालम्बनं तस्याविषयीभूतत्वात् ॥२०॥
na ca tat-sālambanaṃ tasyāviṣayī-bhūtatvāt ||20||
Men inte om den bakomliggande grunden, eftersom den inte finns närvarande att observeras.
na – inte
ca – och
tat – detta
sālambana – med stöd, med grund
tasya – dess
aviṣayī – icke förnimbar, frånvarande
bhūtatvā – varande
Den som behärskar meditation kan fokusera på innehållet i andras sinnen – alltså på de för ögat osynliga bilder som finns i deras inre och formar deras känslor och reaktioner – och på så sätt få insikt i deras sinnestillstånd. De kan till exempel veta om någon innerst inne är rädd för något. Eller förälskad i någon.
Den bakomliggande orsaken till sinnestillståndet finns däremot inte att utläsa genom att applicera saṃyama på någon annans sinnesinnehåll. Yogautövaren kan alltså inte veta vad som har orsakat rädslan, eller vem den andra personen är förälskad i, eftersom dessa verkliga objekt inte finns närvarande i den andras sinne (jämför med artikeln om vers 3:17 som går närmare in på skillnaden mellan sinnets innehåll och de faktiska objekten).
Det är inte helt klart på vilket sätt utövaren egentligen ska fokusera på innehållet i en annans sinne. Kanske handlar det bara om en kraftigt förhöjd förmåga att uppfånga alla de subtila signaler som vi alla kan använda för att få ett hum om andras sinnesstämningar?
I vissa kommentarer till Yoga-sūtra ges i stället tolkningen att utövaren ska meditera över sitt eget sinne, och på så sätt få kunskap som också ger insikt i andras sinnen.
Yoga-sūtra 3:21
कायरूपसंयमात् तत्ग्राह्यशक्तिस्तम्भे चक्षुः प्रकाशासंप्रयोगेऽन्तर्धानम् ॥२१॥
kāya-rūpa-saṃyamāt tat-grāhya-śakti-stambhe cakṣuḥ prakāśāsaṃprayoge-’ntardhānam ||21||
Genom att applicera behärskande på kroppens form uppnås osynlighet; förmågan att uppfatta hindras, då ljuset inte når ögat.
kāya – kropp
rūpa – form
saṃyama – behärskande
tat – det, detta
grāhya – det som kan fångas
śakti – kraft, energi; förmåga
stambha – undertryckande, stoppande, hindrande
cakṣus – syn; öga
prakāśa – lyster, glans, ljus
asaṃprayoga – åtskillnad, dissociation, ej i kontakt
antardhāna – osynliggörande, döljande
När yogautövaren applicerar saṃyama på kroppens form, uppstår möjligheten att hindra andras ögon från att kunna se kroppen.
Hur osynlighet kan förklaras med sāṃkhya-filosofi
Enligt kemisten och teosofen I. K. Taimni är osynlighet en klassisk siddhi, det vill säga en superkraft som kan uppnås genom yoga, och han förklarar i sin kommentar till Yoga-sūtra hur detta kan gå till.
Taimni utgår från det som han ser som ett vetenskapligt faktum: att en kropp är synlig om ljuset som reflekteras från kroppen kommer i kontakt med betraktarens öga, och att osynlighet uppstår om denna kontakt hindras.
För att sedan förklara hur kraften att påverka ljusets väg kan fungera vänder sig Taimni till sāṃkhya och dess 25 tattva. En av dessa 25 grundprinciper är rūpa-tanmātra, sebarhet, och det är genom att applicera behärskande på den som utövaren kan skaffa sig kontroll över processen av seende.
Enligt sāṃkhya relaterar varje grunddrag (tanmatra) nämligen till motsvarande sensoriska förmåga (buddhīndriya) och även till motsvarande grundelement (bhūta). I detta fall är den sensoriska förmågan synen (cakṣus) och elementet ljus/eld (tejas/agni). Samspelet mellan dessa tre aspekter (rūpa – tejas – cakṣus) är det som gör att vi kan se saker. När yogautövaren får insikt i dessa mekanismer finns också möjligheten att manipulera dem. och göra den egna kroppen osynlig, förklarar Taimni.
Andra kommentatorer inflikar att det inte bara är synlighet som kan manipuleras på detta vis, utan också de andra sinneskategorierna. En yogamästare skulle då kunna göra sig omöjlig att beröra, genom att applicera behärskande på berörbarhet (sparśa), för att manipulera samspelet med den vind (vāyu) som skapar känseln (tvāk) av beröring hos den andra.
Yoga-sūtra 3:22
सोपक्रमं निरुपक्रमं च कर्म तत्संयमातपरान्तज्ञानम् अरिष्टेभ्यो वा ॥२२॥
sopa-kramaṃ nirupa-kramaṃ ca karma tat-saṃyamāt-aparānta-jñānam-ariṣṭebhyo vā ||22||
Handling är antingen nära förestående eller inte nära förestående. Genom att applicera behärskande på detta – eller på omen – uppnås kunskap om döden.
sa – med
upa – mot
krama – sekvens, gradvis utveckling
ni – utan
ca – och
karma – handling
tat – det, detta
saṃyama – behärskande
aparānta – döden, det definitiva slutet
jñāna – kunskap, insikt
ariṣṭa – illavarslande omen
vā – eller
Vi har lager av saṃskāra, latenta intryck som vi har samlat på oss under alla våra tidigare liv. Alla dessa kommer förr eller senare att ge upphov till nya handlingar, antingen i det liv vi lever just nu, eller i någon av våra framtida existenser.
Det sägs att det redan vid livets början är bestämt vilka saṃskāra som kommer att aktiveras under just detta levnadslopp, vilket också ger en möjlighet: saṃyama kan användas av yogautövaren för att uttyda hur många latenta intryck som fortfarande väntar på att aktiveras under det pågående livet, och på så sätt få en uppfattning om hur lång tid som finns kvar innan samtliga handlingar i livet har utförts.
Yoga-sūtra 3:23
मैत्र्यदिषु बलानि ॥२३॥
maitry-ādiṣu balāni ||23||
Fokus på vänlighet och så vidare, ger dessa styrkor.
maitrī – vänlighet
ādi – den första; som börjar med; och så vidare, et cetera
bala – styrka, makt, kraft
Den här versen handlar om de fyra brahmavihārā (”gränslösa hemvister”) som Patañjali tog upp i vers 1:33, där den första är vänlighet. Det är vanligt i yogaskrifter att bara nämna det som kommer allra först i en uppräkning, om det antas vara allmänt känt vad som kommer sedan.
De fyra gränslösa hemvisterna är alltså vänlighet, medkänsla, glädje, och överseende. Den som applicerar behärskande av meditation på dessa välvilliga sinnestillstånd, får också styrkorna att kunna utöva dem med full effekt.
Yoga-sūtra 3:24
बलेषु हस्तिबलादीनी ॥२४॥
baleṣu hasti-bala-ādīni ||24||
Fokus på styrkor, ger elefantens styrka och så vidare.
bala – styrka, makt, kraft
hasti – elephant
ādi – den första; som börjar med; och så vidare, et cetera
Elefanten är det starkaste djuret i de regioner där yogatraditionerna först växte fram, och det är väl därför som just det djuret får vara exempel här: saṃyama på elefantens styrka ger också denna styrka åt yogautövaren själv.
Men vi förstår också av versen att den som applicerar saṃyama på andra djurs starka sidor, kommer att få tillgång till dessa förmågor på samma sätt.
Yoga-sūtra 3:25
प्रवृत्त्यालोकन्यासात् सूक्ष्माव्यावहितविप्रकृष्टज्ञानम् ॥२५॥
pravṛttyāloka-nyāsāt sūkṣma-vyavahita-viprakṛṣṭa-jñānam ||25||
Genom att rikta kognitionens ljus uppnås kunskap om det subtila, det dolda och det avlägsna.
pravṛtti – sinnesaktivitet, kognition
āloka – ljus, sken, strålglans
nyāsa – ställa ner, placera; applicera
sūkṣma – fin, subtil, svår att förnimma
vyavahita – dold
viprakṛṣṭa – avlägsen
jñāna – kunskap, insikt
Ljuset som avses här är sattva, alltså den av de tre tre kvalitéer (guṇa) som väver samman sinnet (citta), och allting annat i sinnevärlden. Genom andliga övningar renas sinnet från begär (rajas) och villfarelser (tamas), så att det till slut obehindrat skiner av sattvas klarhet.
När yogautövaren är tillräckligt tränad är sinnet så rent att dess strålglans genomsyrar allting, överallt. Vad som helst kan uppenbaras, hur svårfångat eller avlägset det än är.
Från teori till praktik: meditera under ett träd
När Buddha mediterade under ett träd kanske det var som skydd från den starka solen om dagen. Men min egen erfarenhet är också att det är lättare att hitta ett visst lugn när jag sitter under ett träd. Vissa trädstammar passar bra att luta sig mot, eller ibland kan rötterna vara till hjälp för att kunna sitta upprätt. Det känns dessutom som något slags trygghet att ha ett träd bakom ryggen när man sitter stilla för meditation.
Så testa att hitta ett lämpligt träd- i en park, i en trädgård eller ute i naturen – och meditera en stund.
För de flesta av oss är det en långsam process att ta sig genom de olika stadierna av saṃyama. Inte ens Buddha uppnådde mokṣa, total frigörelse, utan en lång period av flitigt utövande. Men utövandet kan vara ett nöje i sig. Inte minst under ett vackert träd.
Varma hälsningar,
Per
Läs vidare om mystikens krafter i nästa avsnitt: Yoga-sūtra 3:26-28
