Den yogiska anatomin berättar om fem inre vindar, prāṇa-vāyu, som på olika sätt andas liv i våra kroppar. Den allra äldsta bevarade textsamlingen på sanskrit, Ṛg-veda (ca. 1500-1200 f.v.t.), nämner prāṇa, och Atharva-veda räknar upp ytterligare fyra: apāna, vyāna, samāna, udāna.
Prāṇa är namnet på den första och viktigaste av de fem vindarna, men också det generella namnet för denna typ av livsenergi som flödar genom kroppens subtila ådror, nāḍī.
De fem namnen på sanskrit bygger alla på verbroten √an, som betyder andas, röra sig eller leva. Förledet i varje namn ger en vink om den riktning som den specifika vinden rör sig i.
I senare texter förknippas prāṇa-vāyu ofta med områden i kroppen, till exempel i Niśvāsa-tattva-saṃhitā (ca. 500 v.t.) där vi kan läsa att prāṇa har sin hemvist i hjärtat, apāna i anus, samāna i naveln, udāna i strupen, och vyāna i alla kroppens leder. I samma text får vi också veta att varje inre vind reglerar specifika kroppsfunktioner.
En kort översikt, enligt Niśvāsa-tattva-saṃhitā:
| Vāyu | Översättning | Förled | Kroppsdel | Funktioner | |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | prāṇa | framåtvinden | pra- (framåt) | hjärtat | tala, skratta, dansa, slåss |
| 2 | apāna | nedåtvinden | ap- (nedåt) | anus | svälja mat, stöta ut restprodukter |
| 3 | samāna | samlingsvinden | sam- (ihop, samman) | naveln | smälta mat |
| 4 | udāna | uppåtvinden | ud- (uppåt) | strupen | nysa, hicka, kräkas, hosta |
| 5 | vyāna | spidningsvinden | vi- (isär, iväg) | alla leder | få gåshud, svettas |
Yoga-sūtra är den tidigaste texten som tar upp de inre vindarna i samband med yogautövande. Även om Vyāsa i sin kommentar räknar upp alla fem, så är det bara två av dem som nämns i verserna.
Yoga-sūtra 3:39
उदानजयाअत् जलपण्खकण्टकादिष्वसङ्गोऽत्क्रान्तिश्च ॥३९॥
udāna-jayāt jala-paṅka-kaṇṭaka-ādiṣu-asaṅgo’tkrāntiś-ca ||39||
Bemästrandet av uppåtvinden gör att man kan levitera och undgå kontakt med vatten, gyttja, törnen och så vidare.
udāna – uppåtgående vind eller andning
jaya – seger, triumf; bemästrande
jala – vatten
paṅka – gyttja, lera
kaṇṭaka – törne
ādi – som börjar med; et cetera, och så vidare
asaṅga – icke-association, icke-kontakt
utkrānti – levitation
ca – och
När yogautövaren har lärt känna udāna tillräckligt väl kan dess uppåtriktade kraft användas för levitation.
Yoga-sūtra 3:40
समानजयात् ज्वलनम्॥४०॥
samāna-jayāt jvalanam ||40||
Bemästrandet av samlingsvinden ger strålglans.
samāna – integrerande vind eller andning
jaya – seger, triumf; bemästrande
jvalana – glöd; strålglans
Det är vanligt att hinduiska gudar och upplysta personer avbildas med strålglans kring huvudet, precis som vi också ser i den kristna ikonografin.
Patañjali förknippar strålglansen med samāna, den integrerande energi som styr till exempel matsmältningen. Genom att simulera denna förbränning får yogautövaren en utstrålning som bokstavligt talat är lysande.
Från teori till praktik: förena motpoler i haṭha-yoga
I haṭha-yoga (som utvecklades från medeltiden och framåt) är det vanligt att fokusera på två av vindarna, prāṇa och apāna, som ett slags motpoler som kan förenas, till exempel genom att praktisera prāṇāyāma, andningskontroll.
Det råder viss förvirring om hur prāṇa och apāna bäst kopplas till andningen – vissa menar att prāṇa hör till inandningen och apāna till utandningen, men andra säger tvärtom. Samtidigt som det finns ett expanderande lyft uppåt i kroppen under inandningen, så strömmar luften neråt in i lungorna. Och samtidigt som kroppen komprimeras neråt mot bäckenbotten under utandningen, så går luften upp och ut. Så här är det kanske bäst att som utövare själv utforska hur de subtila inre vindarna relaterar till andetagens faser.
Oavsett vilka kroppsliga mönster du sedan förknippar med prāṇa respektive apāna, så kan du öva på att förena dem. Behåll det bästa av inandningen, till exempel ett öppet hjärta, medan du andas ut. Och behåll sedan det bästa av utandningen, till exempel en känsla av väl grundad stabilitet, medan du andas in.
Varma hälsningar,
Per
